Frälsning

Frälsa (latin salvare) liksom frälsare och frälsning (salvator och salvatio) är från början inga religiösa ord i svenskan utan betyder helt enkelt rädda, räddare och räddning. För hundra år sedan kunde man kalla en livboj för frälsarkrans. Men orden kom under 1900-talet att helt och hållet tillhöra det religiösa språket.

Motståndet mot de här orden har att göra med den frikyrkliga användningen av ordet frälst. "Att bli frälst" är enligt frikyrkligt språkbruk att komma till tro på Jesus och omvända sig från ett liv i synd till ett liv i gemenskap med honom. Så kan ordet inte användas i katolskt språk (och inte heller av många andra samfund) eftersom frälsningen som vi uppfattar ordet är något som fullbordas för oss först i evigheten. Men deras avvikande bruk av ordet kan ju inte vara ett hinder för oss att använda det på vårt eget sätt. Det katolska språket skiljer sig ändå så mycket från det vanliga svenska att vi har råd också med detta.

(Källa: Beskow, P: Katolskt ABC, Veritas Förlag 2008).

 

Första kommunion

Första kommunionen kallas den första gången man får ta emot Kristi kropp och blod, bröd och vin i Mässan, vanligen vid 8-9 års ålder. Första kommunionen föregås av undervisning i minst ett år.

Eukaristin  är det starkaste uttrycket för den kristna gemenskapen. Som kristna står vi inte ensamma, vi tillhör en skara av troende som vill leva i gemenskap med Kristus och med varandra. Vi är som en enda kropp, Kristi kropp. Kommunionen är det främsta tecknet på denna samhörighet. Eukaristin är ett av katolska kyrkans sju sakrament.