Hoppa till innehåll

Religiös

Ordet religiös vållar mest problem i vårt möte med andra språk. I katolskt språkbruk världen över betecknar ordet sådant som hör till kloster- och ordenslivet, till exempel i uttrycket "religiösa ordnar". Det fungerar inte så bra på svenska, eftersom "religiös" här betyder något annat. Det är framför allt bra att veta vid översättningar. En munk som hade besökt ärkebiskopen i Uppsala väckte en gång viss förvåning då han berättade att ärkebiskopen inte visade något intresse för religiöst liv. Munken syftade på klosterliv. (Källa: Beskow, P: Katolskt ABC, Veritas Förlag 2008)

Reträtt

Reträtt innebär att dra sig tillbaka till ett kloster eller gästhem för att i lugn och ro fokusera på Gud genom bön, mässfirande etc. Ibland finns en reträttledare, ibland gör man personlig reträtt utan en ledare.

Reträtt betyder att dra sig tillbaka. Man lämnar då allt ”görande” för att träda in i Guds sabbatsvila. Man är. Ingenting behöver presteras. Man behöver inte uppnå ett andligt ”resultat”. Det handlar inte längre om effektivitet, utan om fruktbarhet. När vi inte gör någonting själva kan Guds Ord verka i oss. Ordet mediterar man för sig själv i enskild bibelläsning, eller gemensamt då ordet ”firas”, i gudstjänsterna. I en predikad reträtt får man Ordet ”förklarat”, utlagt, under de gemensamma föredragen. Men Ordet talar även till oss i tystnaden, i naturen, eller genom andlig läsning. När man inte längre kan ”fly” i aktiviteter eller frestelser, tvingas man konfronteras med sig själv på ett nytt sätt. Man får tid att tänka även frågor man annars inte hinner ställa. Man kan behöva tala med någon om detta. Under en reträtt finns möjlighet till samtal, med en präst eller syster.

Rit och Ritual

Med rit (av latinets ritus) menar vi i svenskan vanligen en religiös ceremoni, ofta en icke-kristen sådan, till exempel fruktbarhetsriter. I det katolska språket har ordet rit en helt annan mening. Det är benämningen på en gudstjänstordning i dess helhet med alla dess olika gudstjänstformer. Den mest brukliga och välkända i den katolska kyrkan är den romerska riten, som fick sin nuvarande utformning efter andra Vatikankonciliet.

Den tidigare brukliga kallar vi i dag för den tridentinska riten, eftersom kyrkomötet i Trient 1545-1563. Den tridentinska mässordningen (från 1570) är i vissa sammanhang ett tillåtet alternativ till den romerska. Under medeltiden och ännu senare hade de olika stiften egna ordningar, som dock bara var varianter av den romerska riten. Mera avvikande är den ambrosianska riten från Milano som brukas i delar av Norditalien och Schweiz, och den mozarabiska riten, som traditionellt har bevarats som en relikt i Toledo och Salamanca och numera kan förekomma på andra håll vid enstaka tillfällen. Båda har också egna musikaliska traditioner.

I östkyrkan finns ett mycket större utbud av riter inom den katolska kyrkan, och ett antal av dem följs också av orientaliska invandrargrupper i Sverige. Till de viktigaste hör den bysantinska riten, densamma som är den vanliga i de ortodoxa kyrkorna.

Nästan alla de österländska katolska riterna har motsvarigheter i östliga och orientaliska kyrkor som inte tillhör den katolska kyrkan. Ett undantag är den maronitiska riten i Libanon, som enbart finns som katolsk rit. De orientaliska riterna har också egen kyrkorätt, och har till exempel gifta präster. Ritual betyder helt enkelt en fastställd ordning för gudstjänst eller kyrklig handling. (Källa: Beskow, P: Katolskt ABC, Veritas Förlag 2008)

Romersk-katolska kyrkan

Med romersk-katolik avses någon som följer den latinska liturgin, den liturgi som de flesta i vår del av världen vanligen förknippar med katolska kyrkan. Men katolska kyrkan omfattar många människor som inte är romerska-katoliker, och därför undviker vi själva att använda den beteckningen.

Det finns många så kallade riter, främst i den orientaliska delen av kyrkan. I Stockholms katolska stift firas, vid sidan av latinsk rit, mässa enligt bl. a kaldéisk, armenisk, gheez, melkitisk, syrisk och maronitisk rit. Säger man "romersk-katolska kyrkan" utesluter man de som tillhör dessa riter ur den katolska gemenskapen, varför begreppet är missvisande.