Hoppa till innehåll

Lördag den 2 mars

Ur Lektionarium för vardagar band I utgiven 1992:

 

Läsning                                                                                                        Mik 7:14–15, 18–20

 

Herre, vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, så att den får ha sin avskilda boning i skogen på Karmel. Låt den gå i bet i Basan och i Gilead, liksom under forna dagar. Ja, liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta dem se underbara ting.

                      Vem är en sådan Gud som du? — du som förlåter kvarlevan av din arvedel dess missgärning och förlåter den dess överträdelse, du som inte behåller vrede evinnerligen, ty du har lust till nåd, och du skall åter förbarma dig över oss och trampa våra missgärningar under fötterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup. Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, som du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar.

 

Responsoriepsalm                                                                              Ps 103:1–4, 9–12 (R. 8a)

 

R. Nådig och barmhärtig är Herren.

 

Lova Herren, min själ,

                      allt som finns i mig, prisa hans heliga namn!

Lova Herren, min själ,

                      och glöm inte vad gott han har gjort. R.

 

Han förlåter dig alla dina missgärningar

                      och helar alla dina brister,

han räddar ditt liv från graven

                      och kröner dig med nåd och barmhärtighet. R.

 

Han går inte ständigt till rätta

                      och vredgas inte för evigt.

Han handlar inte med oss efter våra synder

                      och vedergäller oss inte efter våra missgärningar. R.

 

Ty så hög som himlen är över jorden,

                      så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster

                      låter han våra överträdelser vara från oss. R.

 

Lovsång                                                                                                                  Jfr Luk 15:18

 

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792-796 sjungas.

 

V. Jag vill stå upp och gå till min far

och säga till honom:

Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.

 

Evangelium                                                                                                   Luk 15:1–3, 11–32

 

Vid den tiden sökte sig alla tullindrivare och syndare till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« Då gav han dem denna liknelse: »En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ‘Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar.

                      När han hade gjort av med allt, blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ‘Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far.

                      Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ‘Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ‘Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.

                      Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset, hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ‘Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ‘Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’

                      Fadern sade till honom: ‘Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’«

 

Ur Lektionarium för vardagar band I utgiven 2022:

 

Läsning                                                                                                        Mik 7:14–15, 18–20

 

Valla ditt folk med din herdestav,

den hjord som är din egendom

och lever ensam i en vildmark

omgiven av odlat land.

Låt den få beta i Bashán och Gílead

som i forna dagar.

Låt oss få se under,

som när du drog ut ur Egypten.

Vilken gud är som du,

du som tar bort skuld och förlåter synd

hos dem som är kvar av din egendom.

Din vrede består inte för alltid,

du vill helst visa nåd.

Du förbarmar dig över oss på nytt

och utplånar våra brott,

du kastar alla våra synder i havets djup.

Du skall visa Jakob trohet och Abraham nåd

enligt den ed du i forna dagar gav våra fäder.

 

Responsoriepsalm                                                                     Ps 103:1–4, 9–12 (R. 8a)

 

R. Nådig och barmhärtig är Herren.

 

Lova Herren, min själ,

        allt som finns i mig, prisa hans heliga namn.

Lova Herren, min själ,

        och glöm inte vad gott han har gjort, R.

 

han som förlåter dig alla dina missgärningar

        och helar alla dina brister,

han som räddar ditt liv från graven

        och kröner dig med nåd och barmhärtighet. R.

 

Han går inte ständigt till rätta

        och vredgas inte för evigt.

Han handlar inte med oss efter våra synder

        och vedergäller oss inte efter våra missgärningar. R.

 

Ty så hög som himlen är över jorden,

        så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

Så långt som öster är från väster

        låter han våra överträdelser vara från oss. R.

 

Vers före evangeliet                                                                                              Jfr Luk 15:18

 

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792-796 sjungas

 

V. Jag vill stå upp och gå till min far

      och säga till honom :

      Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.

 

Evangelium                                                                                                   Luk 15:1–3, 11–32

 

Vid den tiden sökte sig alla tullindrivare och syndare till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade : ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Då gav han dem denna liknelse :

      ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern : ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar.

      När han hade gjort av med allt, blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte : ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom : Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far.

      Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade : ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare : ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.

      Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset, hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade : ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade : ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’

                      Fadern sade till honom : ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ ”