Onsdag den 13 februari

Läsning                                                                                                      1 Mos 2:4b–9, 15–17

 

På den dagen då Herren Gud gjorde jord och himmel, bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden. Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.

                      Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.

                      Och Herren Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte i den människan, som han hade danat. Herren Gud lät nämligen alla slags träd som var ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, likaså kunskapens träd på gott och ont.

                      Så tog nu Herren Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den. Och Herren Gud befallde mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta, men av kunskapens träd på gott och ont skall du inte äta, ty när du äter av det, skall du döden dö.«

 

Responsoriepsalm                                                          Ps 104:1–2a, 27–28, 29bc–30 (R. 1a)

 

R. Lova Herren, min själ.

 

Lova Herren, min själ.

                      Herre, min Gud, du är hög och stor.

I majestät och härlighet är du klädd,

                      du höljer dig i ljus som i en mantel. R.

 

Alla väntar de efter dig

                      att du skall ge dem deras mat i rätt tid.

Du ger dem, då samlar de in,

                      du öppnar din hand, då mättas de med goda gåvor. R.

 

Du tar bort deras ande, då förgås de

                      och vänder åter till stoft igen.

Du sänder ut din ande, då skapas de,

                      och du förnyar jordens ansikte. R.

 

Halleluja                                                                                                                 Jfr Joh 17:17

 

V. Helga oss genom sanningen,

ditt ord är sanning.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 7:14–23

 

Vid den tiden kallade Jesus till sig folket och sade: »Hör på mig allesammans och försök att förstå. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.« När han hade dragit sig undan hopen och kommit hem, frågade lärjungarna vad han hade menat med denna bild. Han svarade: »Har ni också svårt att fatta? Förstår ni inte att inget av det som kommer in i en människa utifrån kan göra henne oren? Ty det går inte in i hjärtat utan i magen och kommer sedan ut på avträdet.« Därmed förklarade han all föda ren. Men han sade: »Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, ur människornas hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri, liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.«