Fredag den 15 februari

Läsning                                                                                                                    1 Mos 3:1–8

 

Ormen var listigare än alla andra markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: »Skulle då Gud ha sagt: ’Ni skall inte äta av något träd i lustgården’?«

                      Kvinnan svarade ormen: »Vi får äta av frukten på de andra träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: ’Ni skall inte äta av det, inte heller röra vid det, så att ni inte må dö.’«

                      Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skall ni dö; men Gud vet, att när ni äter av det, skall era ögon öppnas, så att ni blir såsom Gud och förstår vad gott och ont är.«

                      Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och att det var en lust för ögonen och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man fick förstånd av det. Och hon tog av dess frukt och åt. Hon gav också åt sin man, som var med henne, och han åt. Då öppnades bådas ögon, och de blev varse att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band omkring sig. Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården, när dagen började svalkas. Då gömde sig mannen med sin hustru för Herren Guds ansikte bland träden i lustgården.

 

Responsoriepsalm                                                                                  Ps 32:1–2, 5–7 (R. 1a)

 

R. Salig den vars överträdelse är förlåten.

 

Salig är den vars överträdelse är förlåten,

                      den vars synd är överskyld. R.

 

Salig den människa som Herren inte tillräknar missgärning

                      och i vars ande inte finns någon falskhet. R.

 

Jag erkände min synd för dig

                      och dolde inte längre min missgärning. R.

 

Jag sade: »Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.«

                      Då förlät du mig min synd och min missgärning. R.

 

Därför skall alla fromma be till dig i nöden,

                      om än stora vattenfloder kommer,

                      skall de inte nå till dem. R.

 

Du är mitt beskydd, du bevarar mig för nöd,

                      du räddar mig och omger mig med jubel. R.

 

Halleluja                                                                                                             Jfr Apg 16:14b

 

V. Herre, öppna våra hjärtan,

så att vi lyssnar till Jesu Kristi ord.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 7:31–37

 

Vid den tiden lämnade Jesus trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: »Effata!« (det betyder: Öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: »Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.«