Måndag den 25 november

Läsning                                                                                                              Dan 1:1–6, 8–20

 

I Jojakims, Judas kungs, tredje regeringsår kom Nebukadnessar, kungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det. Och Herren gav Jojakim, Judas kung, i hans hand, likaså en del av kärlen i Guds hus, och han förde dem till Sinears land, in i sin guds hus. Och kärlen förde han in i sin guds skattkammare.

                      Och kungen befallde Aspenas, sin överste hovman, att han skulle av Israels barn ta till sig ynglingar av kunglig släkt eller av förnäm börd, sådana som inte hade något lyte, utan var vackra att skåda och utrustade med förstånd till att inhämta allt slags visdom, kloka och läraktiga ynglingar, som kunde bli dugliga att tjäna i kungens palats. Dem skulle han låta undervisa i kaldéernas skrift och språk. Och kungen bestämde åt dem ett visst underhåll för var dag, av kungens egen mat och av det vin han själv drack, och befallde att man skulle uppfostra dem i tre år. När den tiden hade gått, skulle de få tjänstgöra hos kungen. Bland dessa var nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Judas barn.

                      Men det var angeläget för Daniel att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som denne drack av, och han bad överste hovmannen att han inte skulle tvingas orena sig. Och Gud lät Daniel finna nåd och barmhärtighet inför överste hovmannen. Men överste hovmannen sade till Daniel: »Jag fruktar att min herre, kungen, som har bestämt om er mat och dryck, då skall finna era ansikten magrare än de ynglingars som är jämnåriga med er, och att ni så skall dra skuld över mitt huvud inför kungen.«

                      Då sade Daniel till hovmästaren som av överste hovmannen hade blivit satt till att ha uppsikt över Daniel, Hananja, Misael och Asarja: »Gör ett försök med dina tjänare i tio dagar, och låt ge oss grönsaker att äta och vatten att dricka. Sedan må du jämföra vårt utseende med de ynglingars som har ätit av kungens mat, och efter vad du då anser må du göra med dina tjänare.«

                      Och han lyssnade till denna deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar. Och efter de tio dagarnas förlopp befanns de vara vackrare att skåda och ha bättre hull än alla de ynglingar som hade ätit av kungens mat. Då lät hovmästaren dem också i fortsättningen slippa den mat som hade varit bestämd för dem och det vin som de skulle ha druckit, och gav dem grönsaker. Åt dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom, och Daniel fick förstånd på alla slags syner och drömmar.

                      Och när den tid hade gått, efter vilken de, enligt kungens befallning, skulle föras fram inför honom, blev de av överste hovmannen förda inför Nebukadnessar. När då kungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som kunde liknas vid Daniel, Hananja, Misael och Asarja, och de fick så tjänstgöra hos kungen. Och närhelst kungen tillfrågade dem i en sak som fordrade vishet i förståndet, fann han dem vara tio gånger klokare än någon av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.

Responsoriepsalm                                                                                         Till Dan B:29–33

 

Prisad vare du, Herre, våra fäders Gud,

  1. lovad och upphöjd i evighet,

och prisat vare din härlighets heliga namn,

  1. lovat och upphöjt i evighet.

Prisad vare du i din heliga härlighets tempel,

  1. lovad och förhärligad i evighet.

Prisad vare du som tronar på keruberna

                      och ser ned i djupen,

  1. lovad och upphöjd i evighet.

Prisad vare du på din kungatron,

  1. lovad och upphöjd i evighet.

Prisad vare du i himlens boningar,

  1. lovad och ärad i evighet. R.

 

Halleluja                                                                                                       Jfr Matt 24:42a, 44

 

V. Håll er vakna,

ni vet inte när Människosonen kommer.

 

Evangelium                                                                                                              Luk 21:1–4

 

Vid den tiden tittade Jesus upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, och då sade han: »Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.«