Fredag den 29 november

Läsning                                                                                                                     Dan 7:2–14

 

Jag, Daniel, hade en syn om natten, och såg i den hur himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet. Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra. Det första liknade ett lejon, men det hade vingar som en örn. Medan jag ännu såg på det, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter som en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

                      Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen. Det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.«

                      Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar. Och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.

                      Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, mycket förskräckligt, fruktansvärt och starkt. Det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna. Det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn. Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se hur mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blev bortstötta. Och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

                      Medan jag ännu såg på detta, blev troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor, och hjulen på den var av flammande eld. En flod av eld strömmade ut från honom. 1 000 gånger 1 000 var hans tjänare, och 10 000 gånger 10 000 stod där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blev öppnade.

                      Medan jag nu såg på detta, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade — medan jag ännu såg på det — djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp. Från de övriga djuren togs också deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

                      Sedan fick jag, i min syn om natten, se hur en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han närmade sig den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras.

 

Responsoriepsalm                                                                                        Till Dan B:52–58

 

Prisa Herren, berg och höjder.

  1. Lovsjung och upphöj honom i evighet.

Prisa Herren, allt som växer på marken.

  1. Lovsjung och upphöj honom i evighet.

Prisa Herren, hav och floder.

  1. Lovsjung och upphöj honom i evighet.

Prisa Herren, alla källor.

  1. Lovsjung och upphöj honom i evighet.

Prisa Herren, valar och allt som rör sig i vattnet.

  1. Lovsjung och upphöj honom i evighet.

Prisa Herren, alla himlens fåglar.

  1. Lovsjung och upphöj honom i evighet.

Prisa Herren, alla vilda och tama djur.

  1. Lovsjung och upphöj honom i evighet.

 

Halleluja                                                                                                               Jfr Luk 21:28

 

V. Räta på er, lyft era huvuden,

ty er befrielse närmar sig.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 21:29–33

 

Vid den tiden framställde Jesus denna liknelse för sina lärjungar: »Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.«