Tisdag den 21 november

Läsning 2 Mack 6:18–31

En av de mest framstående skriftlärda var Elasar, en man i hög ålder med ädla anletsdrag. Honom tvingade man att öppna munnen för att äta svinkött. Men eftersom han föredrog en ärofull död framför ett liv i skam, spottade han ut köttet och gick självmant fram till tortyrpålen. Den vägen måste alla gå som hade mod nog att värja sig mot sådant som man inte får smaka ens för att rädda livet.

De som var förordnade att tjänstgöra vid den lagvidriga offermåltiden kände emellertid Elasar sedan gammalt. Därför tog de honom avsides och uppmanade honom att skaffa sådant kött som han fick äta och som han själv hade låtit laga till och låtsas som om det var offerköttet han åt av, så som kungen hade förordnat. Gjorde han detta, skulle han undgå att avrättas; med tanke på deras långa vänskap ville de visa skonsamhet.

Men Elasar visade en klarsyn, värdig hans år, hans ålders auktoritet, hans grå hår som vittnade om ärofulla mödor, hans levnadssätt som varit föredömligt ända från barndomen, och mer än så: värdig den heliga lag som är skapad av Gud. I den andan gav han sitt svar genom att be dem sända honom till dödsriket utan vidare dröjsmål. »Det anstår inte min ålder«, sade han, »att delta i ett bedrägeri som skulle få många ungdomar att tro att den nittioårige Elasar gått över till hedendomen. De skulle lockas på villovägar av mitt hyckleri och mitt begär att få leva en försvinnande liten tid till, och själv skulle jag få min ålderdom fläckad och besudlad. Ty även om jag för ögonblicket slipper undan det straff som människor kan utdela, kommer jag aldrig att kunna fly undan allhärskarens hand, vare sig jag lever eller dör. Därför vill jag nu modigt skiljas från livet, så att jag visar mig värdig min höga ålder och ger de unga ett ädelt exempel på hur man villigt och med ädelt sinne dör en skön död för den höga och heliga lagen.«

Med de orden gick han direkt fram till tortyrpålen, och den välvilja som bödlarna nyss hade visat slog om till grymhet, ty det som han nu hade sagt var ren dårskap för dem. Redan döende under slagen stönade han fram: »Herren som äger den heliga kunskapen vet att jag kunnat slippa undan döden i stället för att nu bli piskad och känna dessa förfärliga plågor i min kropp, men han vet också att min själ i gudsfruktan utstår detta med glädje.« På detta sätt lämnade han livet och gav med sin död inte bara de unga utan hela folkets flertal ett ädelt exempel att följa och ett hjältedåd att minnas.

Responsoriepsalm Ps 3:2–8a (R. 6b)

Ur Lektionarium för vardagar band II utgiven 1993:

R. Herren beskyddar mig.

Herre, se så många mina ovänner är!

Många reser sig upp mot mig,

många säger:

»Det finns ingen räddning för honom hos Gud.« R.

Men du, Herre, är en sköld för mig,

du är min ära, den som lyfter mitt huvud.

Jag höjde min röst och ropade till Herren,

och han svarade mig från sitt heliga berg. R.

Jag lade mig ner och somnade in,

jag har åter vaknat upp, ty Herren beskyddar mig.

Jag fruktar inte för skaror av många tusen,

som lägrar sig mot mig runt omkring.

Herre, stå upp, hjälp mig, min Gud. R.

Ur Lektionarium för vardagar band II utgiven 2022:

R. Herren tar sig an mig.

Herre, se så många mina ovänner är!

Många reser sig upp mot mig,

många säger:

»Det finns ingen räddning för honom hos Gud.« R.

Men du, Herre, är en sköld för mig,

du är min ära, den som lyfter mitt huvud.

Jag höjde min röst och ropade till Herren,

och han svarade mig från sitt heliga berg. R.

Jag lade mig ner och somnade in,

jag har åter vaknat upp, ty Herren beskyddar mig.

Jag fruktar inte för skaror av många tusen,

som lägrar sig mot mig runt omkring.

Herre, stå upp,

hjälp mig, min Gud. R.

Halleluja 1 Joh 4:10b

Gud har älskat oss och sänt sin Son

som försoningsoffer för våra synder.

Evangelium Luk 19:1–10

Vid den tiden kom Jesus in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit, såg han upp mot honom och sade: »Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.«

Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: »Han har tagit in hos en syndare.« Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: »Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon, skall jag betala igen det fyrdubbelt.« Jesus sade till honom: »I dag har räddningen nått detta hus — han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.«