Onsdag den 22 november
Läsning 2 Mack 7:1, 20–31
Det inträffade att sju bröder blev gripna tillsammans med sin mor. Kung Antiochos försökte tvinga dem att äta av det förbjudna svinköttet genom att låta misshandla dem med spö och piska.
En särskild beundran och ett gott eftermäle förtjänar modern, som såg sju söner dödas under loppet av en enda dag och modigt uthärdade det, därför att hon hoppades på Herren. Fylld av tapperhet uppmuntrade hon var och en av dem på fädernas språk, och hon styrkte sitt kvinnliga hjärta med manligt mod. »Jag vet inte hur ni blev till i min kropp«, sade hon till dem, »och det var inte jag som skänkte er liv och ande. Det var inte jag som fogade samman de ämnen som var och en av er är uppbyggd av. Det är världens skapare som formar människan när hon blir till och som planerar alltings tillblivelse. Alltså skall han i sin barmhärtighet ge er anden och livet tillbaka, därför att ni nu offrar er själva för hans lag.«
Antiochos trodde att kvinnan brast i respekt för honom och tyckte att det hon sade lät som hån. Då nu den yngste ännu var kvar, nöjde han sig inte med förmanande ord utan förband sig också med ed att göra honom rik och lycklig, uppta honom bland vännerna och anförtro honom ämbeten, om han bara ville överge sina fäders seder. Men när han inte visade något som helst intresse, kallade kungen fram modern och uppmanade henne att ge den unge mannen ett råd som kunde rädda honom.
Efter lång övertalning åtog hon sig att försöka påverka sin son och lutade sig mot honom, men det hon sade på fädernas språk var ett hån mot den grymme tyrannen: »Min son, var barmhärtig mot mig! Jag har burit dig i min kropp i nio månader, ammat dig under tre år, fött upp dig och sörjt för dina behov tills du nått den ålder du har nu. Jag ber dig, mitt barn: lyft blicken och se ut över himmel och jord och allt vad de rymmer, och tänk på att Gud skapade detta ur intet och att hela människosläktet kommer till på samma vis. Var inte rädd för denne bödel, utan visa dig värdig dina bröder och gå villigt i döden, så skall jag genom Guds nåd få dig tillbaka tillsammans med dina bröder!«
I samma ögonblick som hon slutade tala sade pojken: »Vad väntar ni på? Jag lyder inte konungens påbud — lagens bud lyder jag, den lag som våra fäder fick genom Mose. Men du som har funnit på så många sätt att plåga hebreerna, du kommer inte att slippa undan Guds hand.
Responsoriepsalm Ps 17:1, 5–6, 8, 15 (R. 15b)
Ur Lektionarium för vardagar band II utgiven 1993:
R. Jag vill mätta mig av din åsyn.
Hör, o Herre, en rättfärdig sak,
ge akt på mitt rop, lyssna till min bön.
Den kommer inte från falska läppar. R.
På dina budords stigar går mina steg,
mina fötter håller sig stadigt på dina vägar.
Jag åkallar dig, ty du, Gud, skall svara mig.
Vänd ditt öra till mig, hör mina ord. R.
Bevara mig som en ögonsten,
skydda mig i dina vingars skugga.
I rättfärdighet skall jag skåda ditt ansikte,
när jag vaknar, vill jag mätta mig av din åsyn. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgiven 2022:
R. Jag skall mättas mig av din åsyn när jag vaknar
Hör, o Herre, en rättfärdig sak,
ge akt på mitt rop, lyssna till min bön.
Den kommer inte från falska läppar. R.
På dina budords stigar går mina steg,
mina fötter håller sig stadigt på dina vägar.
Jag åkallar dig, ty du, Gud, skall svara mig.
Vänd ditt öra till mig, hör mina ord. R.
Bevara mig som en ögonsten,
skydda mig i dina vingars skugga.
I rättfärdighet skall jag skåda ditt ansikte,
Jag skall mättas mig av din åsyn när jag vaknar,. R.
Halleluja Jfr Joh 15:16
V. Jag har utvalt er och bestämt er till att bära frukt,
frukt som består, säger Herren.
Evangelium Luk 19:11–28
Vid den tiden berättade Jesus en liknelse för folket eftersom han var nära Jerusalem och de trodde att de redan nu skulle få se Guds rike komma. Han sade: »En man av hög börd for till ett land långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: ’Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka.’ Men hans landsmän hatade honom, och när han hade rest skickade de sändebud för att säga: Honom vill vi inte ha till kung. När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna åt och ville veta hur de hade lyckats med sina affärer. Den förste infann sig och sade: ’Herre, ditt pund har gett tio pund i vinst.’ Då sade han: ’Bra, du är en god tjänare. Du har visat dig trogen i smått, och nu skall du få härska över tio städer.’ Näste man kom och sade: ’Ditt pund, herre, har gett fem pund.’ Till honom sade han: ’Du skall få fem städer under dig.’ En annan kom och sade: ’Herre, här har du ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk, för jag var rädd för dig. Du är ju en hård man, du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått.’ Han svarade: ’Jag dömer dig efter dina egna ord. Du är en dålig tjänare, du visste att jag är en hård man, som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått. Varför lämnade du inte mina pengar till en bank? Då hade jag kunnat få tillbaka dem med ränta när jag kom hem.’ Och han sade till sina män: ’Ta ifrån honom hans pund och ge det åt mannen med de tio punden.’ — ’Herre’, sade de, ’han har ju redan tio pund.’ — ’Jag säger er, var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Men mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.’«
Efter att ha sagt detta gick han framför dem upp mot Jerusalem.