Torsdag den 15 november

Läsning                                                                                                                  Filem v 7–20

 

Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga är vid gott mod tack vare dig, min broder.

                      Även om jag i Kristus har full frihet att föreskriva dig vad du bör göra, vill jag därför med tanke på din kärlek hellre vädja till dig, sådan som jag är: en åldrad Paulus och nu också fånge för Kristi Jesu skull. Jag vädjar för Onesimos, mitt barn som jag har fött i min fångenskap, honom som du inte hade någon nytta av förut men som nu är till nytta både för dig och för mig. När jag skickar tillbaka honom till dig, är det som om det vore en del av mig själv. Jag hade helst velat ha honom kvar hos mig för att han skulle vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter fången för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke ville jag ingenting göra; det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja. Kanske fick du vara utan honom en tid just för att få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer än en slav: en kär broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer skall han då inte vara det för dig, både som människa och som kristen.

                      Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag. Har han vållat dig skada eller är han skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. Jag Paulus skriver här med egen hand: jag skall betala. Och jag vill inte säga vad du är skyldig mig: dig själv. Ja, min broder, låt nu mig få nytta av dig, som medkristen. För Kristi skull: gör mig lättad och glad.

 

Responsoriepsalm                                                                                     Ps 146:7–10 (R. 5a)

 

R. Salig den vars hjälp är Jakobs Gud

eller: Halleluja.

 

Herren skaffar rätt åt de förtryckta,

                      han ger bröd åt de hungrande.

                      Herren löser de fångna. R.

 

Herren öppnar de blindas ögon,

                      Herren upprättar de förnedrade,

Herren älskar de rättfärdiga,

                      Herren bevarar främlingar. R.

 

De faderlösa och änkor tar han sig an.

                      men de gudlösa för han på villospår.

Herren är konung för evigt,

                      din Gud, Sion, från släkte till släkte. R.

 

Halleluja                                                                                                                         Joh 15:5

 

V. Jag är vinstocken, ni är grenarna, säger Herren.

Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 17:20–25

 

Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: »Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.«

                      Till lärjungarna sade han: »Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.«