Lördag den 17 november

Läsning                                                                                                                      3 Joh v 5–8

 

Käre Gaius, du visar dig trogen i allt du gör för bröderna, fast de kommer från annat håll. De har vittnat om din kärlek inför vår församling. Det är bra om du på ett sätt som är Gud värdigt hjälper dem att fortsätta resan. Det är ju för namnets skull som de har gett sig ut, och de tar inte emot någonting av hedningarna. Alltså är det vi som måste sörja för dem, så att vi hjälper till att sprida sanningen.

 

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 112:1–6 (R. 1)

 

R. Saliga de som fruktar Herren

eller: Halleluja.

 

Salig den man som fruktar Herren

                      och har sin stora lust i hans bud.

Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden,

                      de trognas släkte skall välsignas. R.

 

Gods och rikedom skall finnas i hans hus,

                      hans rättfärdighet består för evigt.

För de trogna går han upp som ett ljus i mörkret,

                      nådig och barmhärtig och rättfärdig. R.

 

Det skall gå väl för den som är barmhärtig och ger lån

                      och handlar rättfärdigt i allt vad han gör.

Han skall aldrig i evighet vackla,

                      den rättfärdige skall bli ihågkommen för evigt. R.

 

Han fruktar inte för onda budskap,

                      hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på Herren.

Hans hjärta är fast och behöver inte frukta,

                      han skall snart få se med lust på sina ovänner. R.

 

Han strör ut, han ger åt de fattiga,

                      hans rättfärdighet består för evigt,

                      hans horn skall bli upphöjt med ära. R.

 

Halleluja                                                                                                            Jfr 2 Thess 2:14

 

V. Gud har kallat oss genom evangeliet,

för att vi skall vinna Jesu Kristi härlighet.

 

Evangelium                                                                                                              Luk 18:1–8

 

Vid den tiden gav Jesus sina lärjungar en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: »I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’ » Och Herren sade: »Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?«