Torsdag den 7 november

Läsning                                                                                                                  Rom 14:7–12

 

Ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande. Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.

 

Responsoriepsalm                                                                              Ps 27:1, 4, 13–14 (R. 13)

 

R. Jag skall få se Herrens goda i de levandes land.

 

Herren är mitt ljus och min frälsning,

                      för vem skulle jag frukta?

Herren är mitt livs värn,

                      för vem skulle jag rädas? R

 

Ett har jag begärt av Herren,

                      därefter traktar jag:

                      att få bo i Herrens hus så länge jag lever,

för att skåda Herrens ljuvlighet

                      och söka svar i hans tempel. R

 

Ja, jag tror förvisso att jag skall få se Herrens goda

                      i de levandes land.

Hoppas på Herren,

                      var frimodig och oförfärad i ditt hjärta,

                      ja, hoppas på Herren. R

 

Halleluja                                                                                                                    Matt 11:28

 

V. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;

jag skall skänka er vila, säger Herren.

 

Evangelium                                                                                                            Luk 15:1–10

 

Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« Då gav han dem denna liknelse: »Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det, blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

                      Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.«