Torsdag den 11 oktober

Läsning                                                                                                                        Gal 3:1–5

 

Vilka dårar ni är, ni galater! Vem har förhäxat er? Ni har ju ändå fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst. Svara mig på en enda sak: var det genom att fullgöra lagen som ni fick Anden eller genom att tro på vad ni fick höra? Hur kan ni vara sådana dårar? Skall det som för er började med Anden nu sluta med köttet? Har allt ni varit med om varit förgäves? Det kan inte ha varit förgäves. När han nu ger er Anden och låter underverk ske bland er, är det för att i fullgör lagen eller för att ni tror på vad ni fått höra?

 

Responsoriepsalm                                                                                  Luk 1:69–75 (R. 68a)

 

R. Välsignad är Herren, Israels Gud.

 

Han reser för oss frälsningens horn

                      i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat

                      genom sina heliga profeter,

                      frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. R.

 

Han visar barmhärtighet mot våra fäder

                      och står fast vid sitt heliga förbund,

den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand

                      och låta oss tjäna honom utan fruktan,

rena och rättfärdiga inför honom

                      i alla våra dagar. R.

 

Halleluja                                                                                                              Jfr Apg 16:14b

 

V. Herre, öppna våra hjärtan,

så att vi lyssnar till Jesu Kristi ord.

 

Evangelium                                                                                                            Luk 11:5–13

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

                      Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm, när han ber om en fisk, eller ger honom en skorpion, när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«