Måndag den 7 oktober

BIRGITTA AV VADSTENA

SVERIGES SKYDDSPATRON

Högtid

 

Första läsningen                                                                                                     Vish 7:7–14

 

Jag bad till Gud, och han gav mig klokhet.

Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.

Jag valde visheten framför spiror och troner

och höll rikedom för intet i jämförelse med henne.

Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt,

ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand

och silver räknas som smuts på marken.

Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet

och ville hellre äga henne än dagens ljus,

ty skenet från henne slocknar aldrig.

Men med henne kom också allt annat gott till mig;

det låg omätlig rikedom i hennes händer.

Jag gladdes åt alla dessa ting, ty visheten härskar över dem,

men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.

Det jag lärde mig utan baktankar

lär jag ut utan missunnsamhet.

Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,

ty den är en outtömlig skattkammare för människorna.

De som utnyttjar den vinner Guds vänskap,

fostrans gåvor öppnar vägen till honom.

 

Responsoriepsalm                                                                 Ps 25:4–5, 8–10, 14 (R. Birgitta)

 

R. Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.

 

Herre, kungör mig dina vägar,

                      lär mig dina stigar.

Led mig i din sanning, och lär mig,

                      ty du är min frälsnings Gud,

                      jag hoppas alltid på dig. R.

 

Herren är god och rättfärdig,

                      därför undervisar han syndare om vägen.

Han leder de ödmjuka rätt,

                      han lär de ödmjuka sin väg. R.

 

Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet

                      för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.

Herren har sin gemenskap med dem som fruktar honom,

                      och sitt förbund vill han kungöra för dem. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 624.

 

Andra läsningen                                                                                                   1 Kor 2:6–10

Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till — om de hade känt till den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.

 

Halleluja                                                                                                                     Luk 10:22

 

V. Ingen vet vem Fadern är, utom Sonen

och den som Sonen vill uppenbara honom för.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 10:21–24

 

Vid den tiden fylldes Jesus med jublande glädje genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.« Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: »Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.«