Måndag den 6 oktober
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning Jon 1:1 – 2:1, 11
Herrens ord kom till Jona, Amittais son, han sade: »Stå upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.« Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan Herrens ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord på det för att fara med till Tarsis, undan Herrens ansikte. Men Herren sände en stark vind ut över havet, så att en stark storm uppstod på havet, och skeppet var nära att krossas. Då greps sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud, och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn.
Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Hur kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi inte förgås.« Och folket sade till varandra: »Nåväl, låt oss kasta lott, så att vi får veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.« När de så kastade lott, föll lotten på Jona. Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?« Han svarade dem: »Jag är en hebré, och jag dyrkar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.« Då greps männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!« Ty männen fick genom det han berättade för dem veta att han flydde undan Herrens ansikte. Och de sade till honom: »Vad skall vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?« Ty havet stormade mer och mer. Då svarade han dem: »Ta mig och kasta mig i havet, så skall havet stillas för er, ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er.«
Männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty havet stormade mer och mer emot dem. Då ropade de till Herren och sade: »Ack Herre, låt oss inte förgås för denne mans själs skull, och låt inte oskyldigt blod komma över oss. Ty du, Herre, har gjort som dig behagade.« Därefter tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och gav löften. Men Herren sände en stor fisk, som slukade Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter. Och på Herrens befallning kastade fisken upp Jona på land.
Responsoriepsalm Jon 2:2–5, 8 (R. 7c)
R. Du förde mig upp ur graven, Herre.
Jag ropade till Herren i min nöd
och han svarade mig.
Ur dödsrikets inre steg mitt rop
och du hörde min röst. R.
Du slungade mig i djupet, mitt i havet,
där strömmarna fångade mig,
alla dina brottsjöar slog samman över mitt huvud. R.
Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig.
Får jag se ditt heliga tempel igen? R.
Då mina krafter sinade,
vände jag mig till Herren.
Min bön nådde dig,
nådde ditt heliga tempel. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning Jon 1:1–2:1; 2:11
Herrens ord kom till Jona, Ámittajs son :
”Bege dig till Níneve, den stora staden, och håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där.” Och Jona gav sig i väg, men för att fly till Tarshísh, bort från Herren. Han vandrade ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle till Tarshísh. Han betalade för resan och gick ombord för att följa med till Tarshísh, bort från Herren.
Herren sände en stark vind över havet. Det blåste upp en svår storm, och skeppet var nära att brytas sönder. Sjömännen greps av fruktan och ropade var och en till sin gud. För att minska faran kastade de lasten överbord. Jona hade gått ner under däck och fallit i djup sömn. Kaptenen kom ner till honom och sade : ”Hur kan du ligga och sova ? Upp med dig och åkalla din gud ! Kanske den guden tänker på oss så att vi inte går under.”
Nu sade några : ”Vi kastar lott, så att vi får reda på vem som är skuld till detta onda.” De kastade lott, och lotten föll på Jona. Då sade de till honom : ”Tala om för oss vad du är ute i för ärende ! Var kommer du ifrån ? Vilket land är du ifrån ? Vilket folk tillhör du ?” – ”Jag är hebré”, svarade han, ”jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land.” Männen greps av stark fruktan och ropade : ”Vad har du gjort ?” När männen fick reda på att han var på flykt bort från Herren – det berättade han för dem – frågade de : ”Vad skall vi göra med dig för att få havet att lugna sig ?” Ty stormen bara tilltog i styrka. Han svarade : ”Kasta mig överbord, så lugnar sig havet. Jag vet att jag är skuld till att ni har drabbats av den här fruktansvärda stormen.” Männen började i stället ro för att nå land igen, men det gick inte : stormen bara tilltog i styrka. Då ropade de till Herren : ”Herre, låt oss inte gå under för att vi tar den här mannens liv. Döm oss inte om vi dödar en oskyldig. Du, Herre, ville ju att allt detta skulle ske.”
De tog Jona och kastade honom överbord, och havet upphörde att rasa. Då greps männen av stark fruktan för Herren, de offrade åt honom och gav löften.
Herren lät en stor fisk sluka Jona. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. På Herrens befallning spydde så fisken upp Jona på land.
Responsoriepsalm Jon 2:3–5, 8 (R. jfr 7de)
R. Herre, du gav mig liv och förde mig upp ur graven.
Jag ropade till Herren i min nöd
och han svarade mig.
Ur dödsrikets inre steg mitt rop
och du hörde min röst. R.
Du slungade mig i djupet, mitt i havet,
där strömmarna fångade mig.
Alla dina brottsjöar
slog samman över mitt huvud.
Jag tänkte : Jag har fördrivits från dig.
Får jag se ditt heliga tempel igen ? R.
Då mina krafter sinade,
vände jag mig till Herren.
Min bön nådde fram till dig,
nådde ditt heliga tempel. R.
Halleluja Jfr Joh 13:34
V. Ett nytt bud ger jag er, säger Herren:
att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Evangelium Luk 10:25–37
En laglärd som ville sätta Jesus på prov reste sig och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus sade: »Vad står det i lagen? Hur lyder orden?« Han svarade: »Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.« Jesus sade: »Det är rätt. Gör det, så får du leva.« För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: »Och vem är min nästa?« På den frågan svarade Jesus: »En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer, skall jag betala dig på återvägen.’ Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?« Han svarade: »Den som visade honom barmhärtighet.« Då sade Jesus: »Gå du och gör som han!«