Fredag den 12 oktober

Läsning                                                                                                                      Gal 3:7–14

 

Ni skall veta att de som tror, de är söner till Abraham. Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga på grund av deras tro, och därför lät den redan Abraham få budskapet: Med dig skall alla folk bli välsignade. Alltså blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham, som trodde. Men över alla dem som litar på laggärningar vilar en förbannelse; det står ju skrivet: Förbannad är var och en som inte håller fast vid allt som lagens bok bjuder honom att göra. Och klart är att ingen blir rättfärdig i Guds ögon genom lagen, ty den rättfärdige skall leva genom tron, och lagen bygger inte på tron: det heter ju att den som fullgör buden skall leva genom dem. Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig, som det står skrivet: Förbannad är var och en som hängs upp på en träpåle. Så skulle hedningarna genom Kristus Jesus få den välsignelse som gavs åt Abraham och vi sedan få den utlovade Anden på grund av tron.

 

Responsoriepsalm                                                                                       Ps 111:1–6 (R. 5b)

 

R. Herren tänker evigt på sitt förbund

eller: Halleluja.

 

Jag vill tacka Herren av allt mitt hjärta

                      i församlingen, mitt ibland de trogna.

Stora är Herrens gärningar,

                      de begrundas av alla som har sin glädje i dem. R.

 

Majestät och härlighet är vad han gör,

                      hans rättfärdighet består i evighet.

Han vill att man skall minnas hans under,

                      nådig och barmhärtig är Herren. R.

 

Han ger mat åt dem som fruktar hans namn,

                      han tänker för evigt på sitt förbund.

Sin makt att göra under gjorde han känd för sitt folk,

                      när han gav dem hedningarnas arvedel. R.

 

Halleluja                                                                                                               Joh 12:31b–32

 

V. Nu skall denna världens härskare fördrivas, säger Herren.

Och när jag blir upphöjd från jorden,

skall jag dra alla till mig.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 11:15–26

 

Vid den tiden då Jesus hade drivit ut en demon, sade folket: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand, får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom, tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

                      När den orena anden lämnar en människa, vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.«