Tisdag den 18 september

Läsning                                                                                                 1 Kor 12:12–14,27–31a

 

Liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många.

                      Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst.

 

Responsoriepsalm                                                                                              Ps 100 (R. 3c)

 

R. Vi är hans folk och får i hans hjord.

 

Höj jubel till Herren, alla länder,

                      tjäna Herren med glädje,

                      kom inför hans ansikte med fröjderop. R.

 

Förnim att Herren är Gud.

                      Han har gjort oss, och inte vi själva,

                      till sitt folk och till får i sin hjord. R.

 

Gå in i hans portar med tacksägelse,

                      i hans gårdar med lov,

                      tacka honom, lova hans namn. R.

 

Ty Herren är god,

                      evigt varar hans nåd

                      och hans trofasthet från släkte till släkte. R.

 

Halleluja                                                                                                                       Luk 7:16

 

V. En stor profet har uppstått bland oss,

Gud har besökt sitt folk.

 

Evangelium                                                                                                            Luk 7:11–17

 

Vid den tiden begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne, fylldes han av medlidande med henne och sade: »Gråt inte.« Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stig upp!« Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: »En stor profet har uppstått bland oss«, och: »Gud har besökt sitt folk.« Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.