Lördag den 23 september

Läsning                                                                                                                1 Tim 6:13–16

Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen — håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 100:2–5 (R.2c)

R. Kom inför Herrens ansikte med fröjderop.

Höj jubel till Herren, alla länder,

                      tjäna Herren med glädje,

                      kom inför hans ansikte med fröjderop. R.

Förnim att Herren är Gud.

                      Han har gjort oss, och inte vi själva,

                      till sitt folk och till får i sin hjord. R.

Gå in i hans portar med tacksägelse,

                      i hans gårdar med lov,

                      tacka honom, lova hans namn. R.

Ty Herren är god,

                      evigt varar hans nåd

                      och hans trofasthet från släkte till släkte. R.

Halleluja                                                                                                                  Jfr Luk 8:15

V. Saliga är de som hör ordet och tar vara på det

och genom uthållighet bär frukt.

Evangelium                                                                                                              Luk 8:4–15

Vid den tiden då mycket folk samlades och man drog ut till Jesus från de olika städerna, sade han i en liknelse: »En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.« Sedan ropade han: »Hör, du som har öron att höra med.«

                      Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, och han svarade: »Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.

                      Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.«