Söndag den 16 september

Första läsningen                                                                                                      Jes 50:5–9a

 

När Herren Gud öppnade mina öron

gjorde jag inte motstånd,

drog mig inte undan.

Jag lät dem prygla min rygg

och slita mig i skägget,

jag gömde inte ansiktet

när de skymfade mig och spottade på mig.

Herren Gud hjälper mig,

därför känner jag inte skymfen,

därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,

jag vet att jag inte blir sviken.

Han som skaffar mig rätt är nära.

Vem söker sak med mig?

Låt oss mötas inför rätta.

Vem vågar vara min motpart?

Må han stiga fram.

Ja, Herren Gud hjälper mig,

vem kan då få mig fälld?

 

Responsoriepsalm                                                                                    Ps 116:1–9 (R. jfr 9)

 

R. Jag får vandra inför Herren i de levandes land.

 

Jag älskar Herren, ty han har hört

        min bön om förskoning.

Han lyssnade till mig

        när jag ropade. R.

 

Dödens snaror omgav mig,

        dödsrikets fasor nådde mig,

        jag var i nöd och förtvivlan.

Jag åkallade Herren:

        Herre, rädda mitt liv! R.

 

Herren är nådig och rättfärdig,

        vår Gud är barmhärtig.

Herren bevarar de oskyldiga,

        jag var hjälplös, och han räddade mig. R.

 

Kom till ro, min själ,

        Herren har varit god mot mig.

Han räddade mig från döden,

        mitt öga från tårar,

        min fot från att snava.

[Jag får vandra inför Herren

        i de levandes länder.] R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 674

 

Andra läsningen                                                                                                     Jak 2:14–18

 

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: »Gå i frid, håll er varma och ät er mätta«, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.

        Nu kanske någon frågar: »Har du tro?« — Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.

 

Halleluja                                                                                                                        Gal 6:14

 

V. Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår Herre Jesu Kristi kors,

genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 8:27–35

 

Vid den tiden gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: »Vem säger människorna att jag är?« De svarade: »Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.« Då frågade han dem: »Och ni, vem säger ni att jag är?« Petrus svarade: »Du är Messias.« Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.

        Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom. Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.«

                      Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: »Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det.«