Lördag den 15 september

JUNGFRU MARIAS SMÄRTOR

Minnesdag

 

Sekvensen Stabat mater kan sjungas före (Halleluja och) evangeliet.

 

Läsning                                                                                                                       Heb 5:7–9

 

Under sitt liv på jorden uppsände Kristus med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.

 

Responsoriepsalm                                                                      Ps 31:2–6,15–16,20 (R. 17b)

 

R. Hjälp mig, Herre, i din nåd.

 

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

                      låt mig aldrig komma på skam,

                      befria mig i din rättfärdighet.

Vänd ditt öra till mig, skynda att rädda mig,

                      var mig en fast klippa, en borg som blir min räddning. R.

 

Ty du är mitt bergfäste och min borg,

                      och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

Du skall dra mig ur det nät som de lade ut för mig,

                      ty du är mitt värn.

I din hand befaller jag min ande,

                      du befriar mig, Herre, du trofaste Gud. R.

 

Men jag förtröstar på dig,

                      Herre, jag säger: »Du är min Gud.«

Min tid står i dina händer,

                      rädda mig från mina fienders hand

                      och mina förföljare. R.

 

Stor är din godhet,

                      den du förvarar åt dem som fruktar dig,

                      och i allas åsyn bevisar dem

                      som tar sin tillflykt till dig! R.

 

                                                                    Sekvens

 

  1. Under korset står Maria

sörjande vid sonens sida

där han dör för syndig värld.

 

  1. Jesu plågor henne bränner

och hon modershjärtat känner

genomborrat av ett svärd.

 

  1. O hur sorgsen, hur bedrövad

övergiven, tröst berövad

är Guds moder i sin nöd!

 

  1. Vem kan fatta vad hon lidit

och hur hennes hjärta svidit

under sonens bittra död.

 

  1. För oss fallna mänskor plågad

smärtans kalk, till brädden rågad,

hon nu sonen tömma ser,

 

  1. och hon hör emellan ropen

från den grymma pöbelhopen

hur han till sin Fader ber.

 

  1. Kunde nu mitt hårda hjärta

                      känna något av din smärta

                      och din övergivenhet.

 

  1. Kunde jag med dig få känna

Jesu kval mitt hjärta bränna

i hans dödsstunds bitterhet.

 

  1. Jesu moder vid din sida

vill jag stå och med dig lida

i min Herres bittra nöd.

 

  1. Här vid korset vill jag dröja

och i ödmjukhet mig böja

för hans lidande och död.

 

  1. Bed för mig att jag må lära

att med Jesus korset bära

när min sista timme slår.

 

  1. Bed att jag ej honom sviker

och ej från hans sida viker

tills jag evigt målet når.

 

Halleluja                                                                                                                                      

 

V. Salig är du jungfru Maria,

som utan död fick martyriets segerkrans

under Herrens kors.

 

 

Evangelium                                                                                                            Joh 19:25–27

 

Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: »Kvinna, där är din son.« Sedan sade han till lärjungen: »Där är din mor.« Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.

 

eller:

 

Evangelium                                                                                                            Luk 2:33–35

 

Jesu far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«