Onsdag den 21 augusti

Läsning                                                                                                                    Dom 9:6–15

 

Alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo församlade sig och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid Vård-terebinten nära Sikem.

                      När man berättade detta för Jotam, gick han bort och ställde sig på toppen av berget Gerissim och höjde sin röst och ropade och sade till dem: »Hör mig, ni Sikems borgare, för att Gud också må höra er. Träden gick en gång iväg för att smörja en kung över sig. Och de sade till olivträdet: ’Bli du kung över oss.’ Men olivträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min fetma, som både gudar och människor ärar mig för, och gå bort för att svaja över de andra träden?’ Då sade träden till fikonträdet: ’Kom du och bli kung över oss.’ Men fikonträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min sötma och min goda frukt och gå bort för att svaja över de andra träden?’ Då sade träden till vinträdet: ’Kom du och bli kung över oss.’ Men vinträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min vinmust, som gör både gudar och människor glada, och gå bort för att svaja över de andra träden?’ Då sade alla träden till törnbusken: ’Kom du och bli kung över oss.’ Törnbusken svarade träden: ’Om det är er uppriktiga mening att smörja mig till kung över er, så kom och ta er tillflykt under min skugga. Om så inte sker, skall eld gå ut ur törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.’«

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 21:2–7 (R. 2a)

 

R. Herre, över din makt gläder sig konungen.

 

Herre, över din makt gläder sig konungen,

                      han jublar högt över din hjälp!

Vad hans hjärta önskar har du givit honom,

                      du har inte vägrat honom vad hans läppar begärde. R.

 

Du kommer honom till mötes med lycka och välsignelse,

                      du sätter en gyllene krona på hans huvud.

Han bad dig om liv, och det gav du honom,

                      ett långt liv, för tid och evighet. R.

 

Stor är hans ära genom din hjälp,

                      du skänker honom majestät och härlighet.

Du låter honom bli till välsignelse för evigt,

                      du bereder honom glädje inför ditt ansikte. R.

 

Halleluja                                                                                                                       Heb 4:12

 

V. Guds ord är levande och verksamt,

och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

 

Evangelium                                                                                                           Matt 20:1–16

 

Vid den tiden framställde Jesus denna liknelse för sina lärjungar: »Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram, trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ Så skall de sista bli först och de första sist.«