Fredag den 23 augusti

Läsning                                                                                                 Rut 1:1, 3–6, 14b–16, 22

 

På den tid då domarna regerade blev det hungersnöd i landet. Då drog en man från Bet-Lehem i Juda bort med sin hustru och sina båda söner för att bosätta sig i Moabs land under någon tid. Och Elimelek, Noomis man, dog. Men hon levde kvar med sina båda söner. Dessa skaffade sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut. Och sedan de hade bott där omkring tio år, dog också de båda, Mahelon och Kiljon. Men kvinnan levde kvar efter sina båda söner och sin man.

                      Då bröt hon upp med sina sonhustrur för att återvända från Moabs land. Ty hon hade hört i Moabs land, att Herren hade sett till sitt folk och gett det bröd. Och Orpa kysste sin svärmoder till avsked, men Rut höll sig alltjämt intill henne. Då sade hon: »Se, din svägerska har återvänt till sitt folk och till sin gud. Vänd också du tillbaka och följ din svägerska.«

                      Men Rut svarade: »Försök inte övertala mig att överge dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Så kom då Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, när hon vände tillbaka från Moabs land. Och de kom till Bet-Lehem, när kornskörden började.

 

Responsoriepsalm                                                                                     Ps 146:5–10 (R. 2a)

 

R. Lova Herren, min själ

eller: Halleluja.

 

Salig den vars hjälp är Jakobs Gud,

                      den som sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.

Han har gjort himlen och jorden och havet

                      och allt som finns i dem. R.

 

Han är trofast för evigt.

                      Han skaffar rätt åt de förtryckta,

han ger bröd åt de hungrande.

                      Herren löser de fångna. R.

 

Herren öppnar de blindas ögon,

                      Herren upprättar de förnedrade,

Herren älskar de rättfärdiga,

                      Herren bevarar främlingar. R.

 

Faderlösa och änkor tar han sig an,

                      men de gudlösa för han på villospår.

Herren är konung för evigt,

                      din Gud, Sion, från släkte till släkte. R.

 

Halleluja                                                                                                                   Ps 25:4b, 5a

 

V. Herre, lär mig dina stigar.

Led mig i din sanning.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 22:34–40

 

När fariseerna fick höra hur Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa, samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: »Mästare, vilket är det största budet i lagen?« Han svarade honom: »Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.«