Onsdag den 14 augusti

Läsning                                                                                                                5 Mos 34:1–12

 

Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Och Herren lät honom se hela landet: Gilead ända till Dan, och hela Naftalis och Efraims och Manasses land, och hela Judas land, ända till Västra havet, och Sydlandet och Jordanslätten, det är lågslätten vid Jeriko — Palmstaden — ända till Soar. Och Herren sade till honom: »Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: ’Åt din säd skall jag ge det.’ Jag har nu låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma.«

                      Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, som Herren hade sagt. Och han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men ännu intill denna dag har ingen fått veta var hans grav är. Och Mose var 120 år gammal, när han dog, men hans ögon var inte skumma, och hans livskraft hade inte försvunnit. Och Israels barn begrät Mose på Moabs hedar i trettio dagar. Därmed var gråtodagarna ute vid sorgefesten efter Mose.

                      Och Josua, Nuns son, var full av vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose. Men i Israel framträdde inte mer någon profet sådan som Mose, med vilken Herren hade umgåtts ansikte mot ansikte — ingen, om man tänker på alla de tecken och under som Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land, och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför hela Israel.

 

Responsoriepsalm                                                        Ps 66:1–3a, 5, 8, 16–17 (R. jfr 20a, 9a)

 

R. Lovad vare Herren, som har bevarat vårt liv.

 

Höj jubel till Gud, alla länder,

                      lovsjung hans namn, ge honom ära och pris.

                      Säg till Gud: Hur underbara är inte dina gärningar! R.

 

Kom och se vad Gud har gjort.

                      Underbara är hans gärningar mot människor.

Prisa, ni folk, vår Gud,

                      och låt hans lov ljuda högt. R.

 

Kom och hör, jag vill berätta för er,

                      ni alla som fruktar Gud,

                      om allt gott som Herren har gjort för mig.

När jag ropade till honom med min mun,

                      redan då var lovsång på min tunga. R.

Halleluja                                                                                                                Jfr 2 Kor 5:19

 

V. Gud var i Kristus

och försonade hela världen med sig själv,

och han har anförtrott oss försoningens ord.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 18:15–20

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig, har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgöras. Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.«

 

JUNGFRU MARIAS UPPTAGNINGI HIMMELEN

Högtid

 

Vigiliemässan

 

Första läsningen                                                                         1 Krön 15:3–4, 15–16; 16:1–2

 

David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta Herrens ark upp till den plats som han hade berett åt den. Och David samlade ihop Arons barn och leviterna. Och så som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord, bar nu Levis barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar. Och David sade till de främsta bland leviterna, att de skulle förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda, medan de sjöng glädjesången. Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den och bar sedan fram brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte. När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i Herrens namn.

 

Responsoriepsalm                                                                    Ps 132:6–7, 9–10, 13–14 (R. 8)

 

R. Stå upp, Herre, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

 

Vi hörde därom i Efrata,

                      vi fick veta det i skogsbygden.

Låt oss gå in i hans boning,

                      tillbe vid hans fotapall. R.

 

Dina präster må vara klädda i rättfärdighet,

                      och dina fromma må jubla.

För din tjänare Davids skull

                      må du inte visa tillbaka din smorde. R.

 

Ty Herren har utvalt Sion,

                      där vill han ha sin boning.

»Detta är min viloplats till evig tid,

                      här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.« R.

 

Andra läsningen                                                                                               1 Kor 15:54–57

 

När det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.

 

Halleluja                                                                                                                   Luk 11:28b

 

V. Saliga de som hör Guds ord

och tar vara på det, säger Herren.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 11:27–28

 

Vid den tiden hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.« Men Jesus svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.«