Tisdag den 7 augusti

Läsning                                                                                                 Jer 30:1–2,12–15,18–22

 

Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, han sade: Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp åt dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig.

                      Så säger Herren: Ohelbar är din skada, oläkligt det sår du har fått. Ingen tar sig an din sak, så att han sköter ditt sår, ingen helande läkedom finns för dig. Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig. Ty som man slår en fiende, så har jag slagit dig, med grym tuktan, därför att din missgärning var så stor och dina synder så många. Hur kan du klaga över din skada, över att bot ej finns för din plåga? Därför att din missgärning var så stor och dina synder så många, har jag gjort dig detta.

                      Så säger Herren: Se, jag skall åter upprätta Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar. Staden skall åter bli uppbyggd på sin höjd, och palatset skall stå på sin rätta plats. Från folket skall ljuda tacksägelse och rop av glada människor. Jag skall föröka dem, och de skall inte förminskas, jag skall låta dem komma till ära, och de skall ej ringaktas. Hans söner skall bli som fordom, och hans menighet skall bestå inför mig, och jag skall hemsöka alla hans förtryckare. Hans väldiga skall härstamma från honom själv, och hans herre skall utgå från honom själv, och honom skall jag låta komma mig nära och närma sig mig, ty vilken annan vill våga sitt liv med att närma sig mig? säger Herren. Och ni skall vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.

 

Responsoriepsalm                                                                  Ps 102:16–21,29,22–23 (R. 17)

 

R. Herren skall uppenbara sig i härlighet.

 

Hedningarna skall frukta Herrens namn

                      och alla jordens konungar din härlighet,

 

när en gång Herren har byggt upp Sion

                      och uppenbarat sig i sin härlighet,

när han har vänt sig till de utblottades bön

                      och upphört att förakta deras rop. R.

 

Må detta tecknas upp för kommande släkten,

                      så att det folk som skapas kan lova Herren:

Han har blickat ned från sin heliga höjd,

                      Herren har skådat ned från himmelen till jorden,

för att höra den fångnes klagan

                      och befria dödens barn. R.

 

Dina tjänares barn skall få bo i landet,

                      och deras avkomma skall bestå inför dig,

för att man i Sion må förkunna Herrens namn

                      och sjunga hans lov i Jerusalem,

när alla folk församlas

                      och alla riken, för att tjäna Herren. R.

 

Halleluja                                                                                                                       Joh 1:49b

 

V. Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 14:22–36

 

Vid den tiden befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön, medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det, gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!«, och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«

                      När de hade farit över sjön, kom de till Gennesaret. Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.