Måndag den 30 juli

Läsning                                                                                                                      Jer 13:1–11

 

Herren sade till mig: »Gå bort och köp dig en linnegördel, och sätt den omkring dina höfter, men låt den inte komma i vatten.« Och jag köpte en gördel, som Herren hade befallt, och satte den omkring mina höfter. Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade: »Ta gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina höfter, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en stenklyfta.« Och jag gick bort och gömde den vid Frat, som Herren hade befallt mig.

                      Sedan, en lång tid därefter, sade Herren till mig: »Stå upp och gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag befallde dig att gömma där.« Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, så att den inte mer dög till något. Då kom Herrens ord till mig. Han sade: Så säger Herren: På samma sätt skall jag sända fördärv över Judas och Jerusalems stora högmod. Detta onda folk, som inte vill höra mitt ord, utan vandrar i sitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar och tillber dem, det skall bli som denna gördel, vilken inte duger till något. Ty liksom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Judas hus sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk och bli mig till berömmelse, lov och ära. Men de ville inte höra.

 

Responsoriepsalm                                                                        5 Mos 32:18–21 (R. jfr 18a)

 

R. Du glömde Gud, som hade gett dig livet.

 

Din klippa, som hade fött dig, övergav du,

                      du glömde Gud, som hade gett dig livet.

När Herren såg detta, förkastade han dem,

                      ty han förtörnades på sina söner och döttrar. R.

 

Han sade: »Jag vill dölja mitt ansikte för dem,

                      jag vill se vilket slut de får.

Ty ett förvänt släkte är de,

                      barn i vilka ingen trohet är. R.

 

De har retat mig med gudar som inte är gudar,

                      förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrkar.

Därför skall jag reta dem med ett folk

                      som inte är ett folk,

med ett dåraktigt hednafolk

                      skall jag förtörna dem.« R.

 

Halleluja                                                                                                                         Jak 1:18

 

V. Fadern har fött oss till liv genom sanningens ord,

till att bli den första skörd han får

från dem han har skapat.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 13:31–35

 

Vid den tiden sade Jesus till folket: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.«

                      Han använde också en annan liknelse: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«

                      Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.