Lördag den 4 augusti

Läsning                                                                                                              Jer 26:11–16,24

 

Prästerna och profeterna sade till furstarna och till allt folket sålunda: »Denne man förtjänar döden, ty han har profeterat mot denna stad, som ni har hört med egna öron.« Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: »Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört. Så bättra nu ert leverne och ert väsende, och hör Herrens, er Guds, röst. Då vill Herren ångra det onda som han har talat mot er. Och vad mig angår, så är jag i er hand. Gör med mig vad som tycks er gott och rätt. Men det skall ni veta, att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och dess invånare. Ty det är i sanning Herren som har sänt mig till er att tala allt detta inför er.«

                      Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: »Denne man förtjänar inte döden, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.« Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets hand till att dödas.

 

Responsoriepsalm                                                         Ps 69:15–16,30–31,33–34 (R. jfr 14)

 

R. Svara mig, Herre, i din godhet.

 

Rädda mig ur dyn, så att jag inte sjunker ner,

                      låt mig bli räddad från dem som hatar mig,

                      från de djupa vattnen.

Låt inte vattensvallet dränka mig

                      eller djupet sluka mig,

                      låt inte graven sluta sitt gap om mig. R.

 

Men mig som är betryckt och plågad,

                      mig skall du, o Gud, hjälpa och beskydda.

Jag vill lova Guds namn med sång

                      och med tacksägelse upphöja honom. R.

 

När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig,

                      ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.

Ty Herren lyssnar till de fattiga

                      och föraktar inte sina fångna. R.

 

Halleluja                                                                                                                      Matt 5:10

 

V. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,

dem hör himmelriket till.

 

Evangelium                                                                                                           Matt 14:1–12

 

Vid den tiden fick tetrarken Herodes höra talas om Jesus, och han sade till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom.«

                      Det var så att Herodes hade låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse. Anledningen var Herodias, hans bror Filippos hustru. Johannes hade nämligen sagt till honom: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.« Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som menade att Johannes var en profet. Men när Herodes firade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför sällskapet och gjorde honom så förtjust att han med ed lovade att ge henne vad hon än begärde. På uppmaning av sin mor sade hon: »Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat.« Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det, och han lät halshugga Johannes i fängelset. Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor. Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.