Onsdag den 16 januari

Läsning                                                                                                                   Heb 2:14–18

 

Då nu barnen är av kött och blod, måste Guds son på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv. Det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams ättlingar tar han sig an, och därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och kunna sona folkets synder. Eftersom han själv har prövats och lidit, kan han hjälpa dem som prövas.

 

Responsoriepsalm                                                                                Ps 105:1–4,6–9 (R. 8a)

 

R. Herren tänker evigt på sitt förbund

eller: Halleluja.

 

Tacka Herren, åkalla hans namn,

                      gör hans gärningar kända bland folken.

Sjung och spela till hans ära,

                      förkunna alla hans under. R.

 

Var stolta över hans heliga namn,

                      må de som söker Herren glädja sig av hjärtat.

Fråga efter Herren och hans makt,

                      sök hans ansikte ständigt. R.

 

Ni Abrahams, hans tjänares, ätt,

                      ni Jakobs barn, det folk som han har utvalt.

Han är Herren, vår Gud.

                      Över hela jorden går hans domar. R.

 

Han tänker evigt på sitt förbund,

                      intill tusen släkten på det han har stadgat,

på det förbund han slöt med Abraham

                      och på sin ed till Isak. R.

 

Halleluja                                                                                                                       Joh 10:27

 

V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren.

Jag känner dem, och de följer mig.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 1:29–39

 

Jesus och de som följde honom gick från synagogan hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. Hela staden hade samlats utanför dörren. Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.

                      Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. Simon och de andra skyndade efter honom, och när de hade funnit honom sade de: »Alla söker efter dig.« Han svarade: »Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.« Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.