Lördag den 19 januari

Läsning                                                                                                                   Heb 4:12–16

 

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.

                      När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.

 

Responsoriepsalm                                                                Ps 19:8–10, 15 (R. jfr Joh 6:63c)

 

R. Dina ord, o Herre, är ande och liv.

 

Herrens lag är utan brist och vederkvicker själen,

                      Herrens vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis. R.

 

Herrens befallningar är rätta och ger glädje åt hjärtat,

                      Herrens bud är klart och upplyser ögonen. R.

 

Herrens fruktan är ren och består för evigt,

                      Herrens stadgar är sanning, de är alla rättfärdiga. R.

 

Låt mina ord och mitt hjärtas tankar behaga dig,

                      Herre, min klippa och min förlossare. R.

 

Halleluja                                                                                                                 Jfr Luk 4:18

 

V. Herren har sänt mig

att frambära ett glädjebud till de fattiga

och att förkunna befrielse för de fångna.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 2:13–17

 

Vid den tiden gick Jesus längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Levi steg upp och följde honom.

                      När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare, sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?« Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«