Måndag den 9 juli

Läsning                                                                                                Hos 2:14,15b–16,19–20

 

Så säger Herren:

Se, jag vill jag locka Israel bort

och föra henne ut i öknen

och tala ljuvligt till henne.

Då skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar,

och som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.

Och det skall ske på den dagen, säger Herren,

att du skall ropa: »Min man!«,

och inte mer ropa till mig: »Min Baal!«

Och jag skall trolova mig med dig för evig tid,

jag skall trolova mig med dig i rättfärdighet och rätt,

i nåd och barmhärtighet.

Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig,

och du skall så lära känna Herren.

 

Responsoriepsalm                                                                                       Ps 145:2–9 (R. 8a)

 

R. Nådig och barmhärtig är Herren.

 

Jag vill dagligen lova dig

                      och prisa ditt namn alltid och i evighet.

Stor och högtlovad är Herren,

                      outrannsaklig är hans storhet. R.

 

Släkte efter släkte skall prisa dina verk,

                      de skall förkunna dina väldiga gärningar.

De skall tala om ditt majestät, din härliga glans,

                      och dina underfulla verk skall jag begrunda. R.

 

De skall vittna om din makt,

                      om dina fruktansvärda gärningar,

                      och dina storverk skall jag förkunna.

De skall utbreda ryktet om din stora godhet

                      och jubla över din rättfärdighet. R.

 

Nådig och barmhärtig är Herren,

                      sen till vrede och rik på kärlek.

Herren är god mot alla

                      och förbarmar sig över alla sina verk. R.

Halleluja                                                                                                               Jfr 2 Tim 1:10

 

V. Vår frälsare Kristus Jesus har utplånat döden

och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset

genom evangeliet.

 

Evangelium                                                                                                           Matt 9:18–26

 

Vid den tiden då Jesus talade till folket, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: »Min dotter har just dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.« Då reste sig Jesus och gick med honom, och lärjungarna följde efter. Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, eftersom hon tänkte: »Får jag bara röra vid hans kläder så blir jag hjälpt.« Jesus vände sig om och fick se henne och sade: »Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.« Och från det ögonblicket var hon frisk. När Jesus kom hem till föreståndaren och mötte flöjtblåsarna och den klagande hopen, sade han: »Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover.« Då skrattade de åt honom. Men när folket hade motats bort, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. Ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten.