Torsdag den 5 juli

Läsning                                                                                                                    Am 7:10–17

 

Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: »Amos förehar en sammansvärjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan inte härda ut med allt hans ordande. Ty så har Amos sagt: ’Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.’«

                      Amasja sade till Amos: »Du siare, gå din väg och sök din tillflykt i Judas land. Där må du äta ditt bröd, och där må du profetera. Men i Betel får du inte längre profetera, ty det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel.«

                      Då svarade Amos och sade till Amasja: »Jag är varken en profet eller en profetlärjunge, jag är en boskapsherde, som lever av mullbärsfikon. Men Herren tog mig från hjorden. Herren sade till mig: ’Gå och profetera för mitt folk Israel.’ Så hör nu Herrens ord. Du säger: ’Profetera inte mot Israel och predika inte mot Isaks hus.’ Därför säger Herren så: Din hustru skall bli en sköka i staden, dina söner och döttrar skall falla för svärd, ditt land skall bli utskiftat med mätsnöre, själv skall du dö i ett orent land, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.«

 

Responsoriepsalm                                                                                     Ps 19:8–11 (R. 10b)

 

R. Herrens stadgar är sanning, de är alla rättfärdiga.

 

Herrens lag är utan brist och vederkvicker själen,

                      Herrens vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis. R.

 

Herrens befallningar är rätta och ger glädje åt hjärtat,

                      Herrens bud är klart och upplyser ögonen. R.

 

Herrens fruktan är ren och består för evigt,

                      Herrens stadgar är sanning, de är alla rättfärdiga. R.

 

De är dyrbarare än guld, än fint guld i mängd,

                      de är sötare än honung, än renaste honung. R.

 

Halleluja                                                                                                                Jfr 2 Kor 5:19

 

V. Gud var i Kristus

och försonade hela världen med sig själv,

och han har anförtrott oss försoningens ord.

 

Evangelium                                                                                                               Matt 9:1–8

 

Vid den tiden steg Jesus i en båt och for över sjön till staden där han bodde. Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.« Några skriftlärda sade då för sig själva: »Han hädar ju.« Jesus såg vad de tänkte och sade: »Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna eller att säga: Stig upp och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bår och gå hem.« Och mannen steg upp och gick hem. När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.