Måndag den 18 juni

Läsning                                                                                                              1 Kung 21:1–16

 

Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel bredvid Ahabs palats, kungens i Samaria. Och Ahab talade till Nabot och sade: »Låt mig få din vingård för att av den göra mig en köksträdgård, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag vill ge dig en bättre vingård i stället, eller om dig så behagar, vill jag ge dig pengar som betalning för den.« Men Nabot svarade Ahab: »Må Herren låta det vara fjärran ifrån mig att jag skulle låta dig få mina fäders arvedel.«

                      Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred för det svars skull som jisreeliten Nabot hade gett honom, när denne sade: »Jag vill inte låta dig få mina fäders arvedel.« Och han lade sig på sin säng och vände bort sitt ansikte och åt ingenting. Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade honom: »Varför är du så missmodig, och varför äter du ingenting?« Han svarade henne: »Därför att när jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: ’Låt mig få din vingård för pengar, eller om du så önskar, vill jag ge dig en annan vingård i stället’, då svarade han: ’Jag vill inte låta dig få min vingård.’» Då sade hans hustru Isebel till honom: »Är det du som nu regerar över Israel? Stig upp och ät och var vid gott mod. Jag skall skaffa dig jisreeliten Nabots vingård.«

                      Därefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring och sände så brevet till de äldsta och förnämsta i Nabots stad, de som bodde där tillsammans med honom. Och hon skrev i brevet så: »Lys ut en fasta, och låt Nabot sitta längst fram bland folket. Och låt så två onda män sätta sig mitt emot honom, och låt dem vittna mot honom och säga: ’Du har talat kränkande mot Gud och kungen.’ För så ut honom och stena honom till döds.«

                      Och de äldsta och förnämsta männen i staden, de som bodde där i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade sänt dem och som det var skrivet i brevet som hon hade sänt till dem. De lyste ut en fasta och lät Nabot sitta längst fram bland folket. Och de två onda männen kom och satte sig mitt emot honom. Och de onda männen vittnade mot Nabot inför folket och sade: »Nabot har talat kränkande mot Gud och kungen.« Då förde man honom utanför staden och stenade honom till döds. Därefter sände de bud till Isebel och lät säga: »Nabot har blivit stenad till döds.«

                      Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: »Res dig och ta jisreeliten Nabots vingård i besittning, den som han vägrade att låta dig få för pengar. Ty Nabot är inte längre vid liv, utan han är död.« Så snart Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och begav sig iväg ned till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning.

 

Responsoriepsalm                                                                                   Ps 5:2–3,5–7 (R. 2b)

 

R. Herre, hör min suckan.

Lyssna, Herre, till mina ord,

                      hör min suckan.

Ge akt på mitt klagorop, min konung och min Gud,

                      ty jag åkallar dig. R.

 

Ty du är inte en Gud som kan tåla gudlöshet,

                      den som är ond får inte bo hos dig.

Du hatar alla ogärningsmän,

                      inga övermodiga består inför dina ögon. R.

 

Du förgör dem som talar lögn,

                      de blodgiriga och falska är en styggelse för Herren. R.

 

Halleluja                                                                                                                    Ps 119:105

 

V. Ditt ord är mina fötters lykta

och ett ljus på min stig.

 

Evangelium                                                                                                           Matt 5:38–42

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av

dig.«