Hoppa till innehåll

Lördag den 15 juni

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:

 

Läsning                                                                                                            1 Kung 19:19–21

 

När Elia gick ned från Horebs berg, träffade han på Elisa, Safats son, som höll på att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom. Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: »Låt mig först få kyssa min fader och min moder, så vill jag sedan följa dig.« Han sade till honom: »Nåväl, du må gå tillbaka igen. Du vet ju vad jag har gjort med dig.«

                      Då lämnade han honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han åt folket, och de åt. Därefter bröt han upp och följde Elia och blev hans tjänare.

 

Responsoriepsalm                                                          Ps 16:1–2a, 5, 7–10 efter LXX (R. 1)

 

R. Bevara mig, Gud, ty jag tar min tillflykt till dig.

 

Bevara mig, Gud,

                      ty jag tar min tillflykt till dig.

Jag säger till Herren: »Du är ju Herren,

                      för mig finns intet gott utom dig.«

Herren är min arvslott och min bägare,

                      du är den som låter mig återfå mitt arv. R.

 

Jag vill lova Herren, han ger mig råd.

                      Ännu om natten manar mig mitt innersta.

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,

                      han står vid min sida för att jag inte skall vackla. R.

 

Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,

                      ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.

Ty du skall inte lämna min själ åt dödsriket,

                      eller låta din helige möta förgängelsen. R.

 

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:

 

Läsning                                                                                                            1 Kung 19:19–21

 

Elia gick ifrån berget Horeb. Han fann då Elísha, Shafats son, som var ute och plöjde. Tolv par oxar hade han framför sig, det tolfte körde han själv. Elia gick fram och kastade sin mantel över honom. Då lämnade Elísha oxarna och sprang efter Elia och bad honom : ”Låt mig först gå och kyssa min far och mor till avsked, sedan skall jag följa dig.” Elia svarade : ”Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig ?”

                      Elísha gick tillbaka, tog de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare.

 

Responsoriepsalm                                                       Ps 16:1–2a, 5, 7–10 efter LXX (R. 5b)

 

R. Du är den som låter mig återfå mitt arv.

 

Bevara mig, Gud,

                      ty jag tar min tillflykt till dig.

Jag säger till Herren : ”Du är ju Herren,

                      för mig finns intet gott utom dig.”

Herren är min arvslott och min bägare,

                      du är den som låter mig återfå mitt arv. R.

 

Jag vill lova Herren, han ger mig råd,

                      ännu om natten manar mig mitt innersta.

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,

                      han står vid min sida för att jag inte skall vackla. R.

 

Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,

                      ja, än mer : min kropp skall få vila med förtröstan.

Ty du skall inte lämna min själ åt dödsriket,

                      eller låta din helige möta förgängelsen. R.

 

Halleluja                                                                                                            Ps 119:36a, 29b

 

V. Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd, Herre,

och förunna mig din undervisning.

 

Evangelium                                                                                                           Matt 5:33–37

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.«