Hoppa till innehåll

Söndag den 12 januari

Söndagen efter Trettondedagen

HERRENS DOP

Fest

 

 

Första läsningen Jes 40:1–5, 9–11

 

Trösta, trösta mitt folk,

säger er Gud.

Ge nytt mod åt Jerusalem,

kungör att hennes träldom är över,

att hennes skuld är sonad,

att Herren straffat henne dubbelt

för alla hennes synder.

 

En röst ropar:

Bana väg för Herren genom öknen,

gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!

Alla dalar skall höjas,

alla berg och höjder sänkas.

Oländig mark skall jämnas

och branter bli till slätt.

Herrens härlighet skall uppenbaras,

och alla människor skall se det.

Herren har talat.

 

Gå upp på ett högt berg

med ditt glädjebud, Sion,

ropa ut ditt glädjebud

med hög röst, Jerusalem.

Ropa, var inte rädd,

säg till Judas städer:

Er Gud kommer!

Herren Gud kommer i all sin styrka,

han härskar med mäktig arm.

Sin segerlön har han med sig,

de han vunnit går framför honom.

Som en herde vallar han sin hjord.

Han tar upp lammen i sin famn

och bär dem i sina armar,

han driver tackorna varligt.

 

Responsoriepsalm  Ps 104:1b–4, 24–25, 27–30 (R. 1a)

 

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 668. När den läses används följande text:

 

R. Lova Herren, min själ!

 

Mäktig är du, Herre, min Gud,

     i höghet och härlighet är du klädd,

     du sveper dig i ljus som i en mantel.

Himlen har du spänt ut som ett tält,

     ovan skyn har du timrat din sal. R.

 

Du gör molnen till din vagn

     och far på vindens vingar.

Du gör vindar till dina sändebud

     och eldslågor till dina tjänare. R.

 

Otaliga är dina verk, o Herre!

     Med vishet har du gjort dem alla,

     jorden är full av vad du skapat.

Där är havet, det väldiga, vida,

     med en myllrande skara utan tal

     av djur både stora och små. R.

 

Alla sätter sitt hopp till dig,

     du skall ge dem föda i rätt tid.

Du ger dem, och de tar emot,

     du öppnar din hand, och de äter sig mätta. R.

 

Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta,

     du tar ifrån dem deras ande,

     och de dör och blir åter till mull.

Du sänder din ande, då skapas liv.

     Du gör jorden ny. R.

 

Andra läsningen Tit 2:11–14; 3:4–7

 

Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott.

     Ja, när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss — inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig — och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den helige Ande. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.

 

Halleluja Jfr Luk 3:16

 

V. Det kommer en som är starkare än jag,

han skall döpa er med helig ande och eld.

 

Evangelium Luk 3:15–16, 21–22

 

Folket som kommit ut för att döpas av Johannes var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: »Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld.«

     När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den helige Ande kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

 

 

Första läsningen, responsoriepsalmen, andra läsningen och hallelujaversen kan alternativt hämtas från årgång A:

 

Första läsningen Jes 42:1–4, 6–7

 

Detta är min tjänare som jag ger kraft,

min utvalde som jag har kär.

Jag låter min ande komma över honom,

han skall föra ut rätten till folken.

Han ropar inte, han höjer inte rösten,

hans stämma hörs inte på gatorna.

Det knäckta strået bryter han inte av,

den tynande lågan släcker han inte.

Trofast skall han föra ut rätten.

Han skall inte tyna bort eller knäckas,

innan han fört rätten till seger på jorden.

Fjärran länder väntar på hans undervisning.

Jag, Herren, har i min trohet kallat dig,

jag tar dig vid handen och skyddar dig.

Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk

till ett ljus för de andra folken.

Du skall öppna de blindas ögon

och befria de fångna ur fängelset,

ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.

 

Responsoriepsalm Ps 29:1–4, 9c–10 (R. 11b)

 

R. Herren välsignar sitt folk med fred.

 

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 626. När den läses används följande text:

 

Ära Herren, ni gudasöner,

     ära Herrens majestät,

ära Herrens höga namn,

     fall ner inför Herren i helig skrud! R.

 

Herrens röst över vattnen!

     Ärans Gud dundrar,

     Herren hörs över de stora vattnen.

Herrens röst i sin kraft,

     Herrens röst i sin prakt. R.

 

Allt i hans tempel ropar: »Ära!«

     Herren tronar ovan himmelshavet,

     Herren tronar som konung för evigt. R.

 

Andra läsningen Apg 10:34–38

 

När Petrus var i Caesarea, hos Cornelius, tog han till orda: »Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus — han är allas herre. Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom.«

 

Halleluja Jfr Mark 9:6

 

V. Från den öppnade himlen hördes Faderns röst:

»Detta är min älskade Son. Lyssna till honom.«

 

Evangelium Luk 3:15–16, 21–22

 

Folket som kommit ut för att döpas av Johannes var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. Men han svarade dem alla: »Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld.«

     När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den helige Ande kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«