Lördag den 12 januari

Läsning                                                                                                                  1 Joh 5:14–21

 

Mina kära, vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om. Om någon ser sin broder begå en synd som inte är en dödssynd, skall han be, och han skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår någon dödssynd. Det finns synd som leder till döden. Det är inte sådan synd jag menar när jag säger att man skall be. Varje orätt är en synd, men det finns synd som inte är dödssynd.

                      Vi vet att de som är födda av Gud inte syndar. Han som föddes av Gud bevarar dem och den Onde kan inte röra dem. Vi vet att vi är från Gud och att hela världen ligger i den Ondes våld. Vi vet också att Guds son har kommit och att han har gett oss förstånd så att vi kan känna den Sanne. Vi lever i den Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne guden och det eviga livet. Mina barn, var på er vakt mot avgudar.

 

Responsoriepsalm                                                                               Ps 149:1–6a, 9b (R. 4a)

 

R. Herren har behag till sitt folk

eller: Halleluja.

 

Sjung en ny sång till Herrens ära,

                      hans lov i de trognas församling.

Israel skall glädjas över sin skapare,

                      Sions barn jubla över sin konung. R.

 

De skall lova hans namn under dans,

                      lovsjunga honom till puka och harpa.

Herren har behag till sitt folk,

                      han kröner de kuvade med seger. R.

 

De trogna gläds och ger honom ära,

                      de jublar på sina läger.

Guds lov är i deras mun.

                      Till härlighet blir det för alla hans trogna. R.

 

Halleluja                                                                                                                      Matt 4:16

 

V. Folket som bor i mörker har sett ett stort ljus,

och för dem som bor i dödens land och skugga

har ljuset gått upp.

 

Evangelium                                                                                                              Joh 3:22–30

 

Vid den tiden gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte. Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse. Ett par av Johannes lärjungar kom att diskutera reningsbruken med några judar, och de gick till Johannes och sade: »Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom.« Johannes svarade: »Ingen får något som inte ges honom från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: ‘Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom.’ Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt. Han skall bli större och jag bli mindre.«