Tisdag den 23 april

TISDAG I PÅSKOKTAVEN

 

Läsning                                                                                                                   Apg 2:36–41

 

På pingstdagen sade Petrus till judarna: »Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort Jesus till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.«

                      Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?« Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den helige Ande som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud vill kalla.« Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: »Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.«

                      De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen.

 

 

Responsoriepsalm                                                                        Ps 33:4–5, 18–20, 22 (R. 5b)

 

R. Jorden är full av Herrens nåd

eller: Halleluja.

 

Herrens ord är rätt,

                      och allt vad han gör är gjort i trofasthet.

Han älskar rättfärdighet och rätt,

                      jorden är full av Herrens nåd. R.

 

Herrens öga är vänt till dem som fruktar honom,

                      till dem som hoppas på hans nåd.

Han vill rädda dem från döden

                      och behålla dem vid liv i hungertid. R.

 

Vår själ väntar efter Herren,

                      han är vår hjälp och vår sköld.

Må din nåd, Herre, vara över oss,

                      såsom vi hoppas på dig. R.

 

Halleluja                                                                                                                      Ps 118:24

 

V. Detta är den dag som Herren har gjort.

Låt oss jubla och vara glada.

 

Evangelium                                                                                                            Joh 20:11–18

 

Vid den tiden stod Maria och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: »Varför gråter du, kvinna?« Hon svarade: »De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.« När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: »Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?« Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: »Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.« Jesus sade till henne: »Maria.« Hon vände sig om och sade till honom: »Rabbouni!« (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: »Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.« Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.