Torsdag den 11 april

Läsning                                                                                                                  1 Mos 17:3–9

 

Abram föll ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom: »Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bli en fader till många folk. Därför skall du inte mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bli en fader till många folk. Och jag skall göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma av dig, och kungar skall utgå från dig.

                      Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig. Och jag skall ge dig och din säd efter dig det land där du nu bor som främling, hela Kanaans land, till evig besittning, och jag skall vara deras Gud.«

                      Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.«

 

Responsoriepsalm                                                                                       Ps 105:4–9 (R. 8a)

 

R. Herren tänker evigt på sitt förbund.

 

Fråga efter Herren och hans makt,

                      sök hans ansikte ständigt.

Tänk på de underbara gärningar han gjort,

                      på hans under och hans domar. R.

 

Ni Abrahams, hans tjänares, ätt,

                      ni Jakobs barn, det folk som han har utvalt.

Han är Herren, vår Gud.

                      Över hela jorden går hans domar. R.

 

Han tänker evigt på sitt förbund,

                      intill tusen släkten på det han har stadgat,

på det förbund han slöt med Abraham

                      och på sin ed till Isak. R.

 

Lovsång                                                                                                                  Jfr Ps 95:8ab

 

V. I dag må ni inte förhärda era hjärtan

utan höra Herrens röst.

 

Evangelium                                                                                                              Joh 8:51–59

 

Vid den tiden sade Jesus till judarna : »Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.« Judarna sade: »Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?« Jesus svarade: »Om jag själv förhärligar mig, är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord.

                      Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.« Judarna sade då till Jesus: »Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.« Han svarade: »Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.« Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.