Tisdag den 9 april

Läsning                                                                                                                  4 Mos 21:4–9

 

Israels barn bröt upp från berget Hor och tog vägen åt Röda havet till för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: »Varför har ni fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den usla föda vi får.« Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och dessa bet folket. Och mycket folk i Israel blev dödat. Då kom folket till Mose och sade: »Vi har syndat därmed att vi talade mot Herren och mot dig. Be till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.« Och Mose bad för folket. Då sade Herren till Mose: »Gör dig en orm och sätt upp den på en stång. Sedan må var och en som har blivit ormbiten se på den, så skall han bli vid liv.« Då gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den på en stång. När sedan någon hade blivit biten av en orm, såg han upp på kopparormen och blev så vid liv.

 

Responsoriepsalm                                                                              Ps 102:2–3, 16–21 (R. 2)

 

R. Herre, låt mitt rop komma inför dig.

 

Herre, hör min bön,

                      och låt mitt rop komma inför dig.

Dölj inte ditt ansikte, när jag är i nöd,

                      hör mig när jag ropar, skynda att svara mig. R.

 

Då skall hedningarna frukta Herrens namn

                      och alla jordens konungar din härlighet,

när en gång Herren har byggt upp Sion

                      och uppenbarat sig i sin härlighet,

när han har vänt sig till de utblottades bön

                      och upphört att förakta deras rop. R.

 

Må detta tecknas upp för kommande släkten,

                      så att det folk som skapas kan lova Herren:

Han har blickat ned från sin heliga höjd,

                      Herren har skådat ned från himmelen till jorden,

för att höra den fångnes klagan

                      och befria dödens barn. R.

 

Lovsång

 

V. Säden är Guds ord, den som sår är Kristus;

alla som finner honom får det eviga livet.

 

Evangelium                                                                                                              Joh 8:21–30

 

Vid den tiden sade Jesus till fariseerna: »Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.« Judarna sade då: »Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?« Han sade till dem: »Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är, skall ni dö i era synder.« De frågade: »Vem är du då?« Jesus svarade: »Varför talar jag alls till er? Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.« De förstod inte att han talade till dem om Fadern. Och Jesus sade: »När ni har upphöjt Människosonen, skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.« När han sade detta, kom många till tro på honom.