Fredag den 12 april

Läsning                                                                                                                    Jer 20:10–13

 

Jeremia sade:

 

Jag hör mig förtalas av många: skräck från alla sidor!

»Anklaga honom!« »Ja, vi vill anklaga honom!«

Alla som har varit mina vänner vaktar på att jag skall falla:

»Kanhända skall han låta locka sig,

så att vi blir honom övermäktiga

och får ta hämnd på honom.«

Men Herren är med mig som en väldig hjälte.

Därför skall mina förföljare komma på fall och inget förmå.

Ja, de skall storligen komma på skam,

därför att de ej hade förstånd.

De skall drabbas av en evig vanära, som inte skall bli glömd.

Ty Herren Sebaot prövar med rättfärdighet,

han ser njurar och hjärta.

Så skall jag då få se din hämnd på dem,

ty för dig har jag lagt fram min sak.

Sjung till Herrens ära, lova Herren,

ty han räddar den fattiges själ ur de ondas hand.

 

Responsoriepsalm                                                                                      Ps 18:2–7 (R. jfr 7)

 

R. Jag åkallade Herren och han hörde mig.

 

Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka,

                      Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,

min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt,

                      min sköld och mitt räddande horn, mitt värn.

Lovad vare Herren! Jag ropar till honom,

                      och jag blir räddad från mina fiender. R.

 

Dödens bränningar brusade kring mig,

                      fördärvets stormflod förskräckte mig,

dödsrikets snaror omgav mig,

                      dödens band föll över mig. R.

 

Men jag åkallade Herren i min nöd,

                      jag ropade till min Gud.

Han hörde från sin himmelska boning min röst,

                      mitt rop inför honom kom till hans öron. R.

 

Lovsång                                                                                                            Jfr Joh 6:63c, 68c

 

V. Alla dina ord är ande och liv;

du har det eviga livets ord.

 

Evangelium                                                                                                            Joh 10:31–42

 

Vid den tiden tog judarna på nytt upp stenar för att stena Jesus. Jesus sade till dem: »Jag har låtit er se så många goda gärningar som kommer från Fadern. För vilken av dem stenar ni mig?« Judarna svarade: »Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.« Jesus sade: »Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. Om jag inte gör min faders gärningar, skall ni inte tro på mig. Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.« De försökte återigen gripa honom, men han kom undan.

                      Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan där Johannes först hade döpt. Där stannade han och många kom till honom. De sade att Johannes visserligen inte hade gjort något tecken men att allt som han hade sagt om Jesus var sant. Och många kom där till tro på honom.