Påve Franciskus predikan i Santa Marta den 18 mars

Varje morgon kl. 07:00 firar påve Franciskus mässa i kapellet i det gästhus där han bor. I all enkelhet funderar han högt över dagens texter i relation till vad som händer i nuet. Sedan Coronavirusets utbrott har dessa direktsänts på youtube av Vatican Media. 


”Båda dagens texter har som tema Lagen. Lagen som vår Herre ville ge oss, och som Jesus ville bära fram till den yttersta fulländningen. 

Det finns något anmärkningsvärt här: Det sätt på vilket Gud ger lagen. 

Moses säger ”Ty vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?” Han ger lagen till sitt folk med sin närhet. Det är inte föreskrifter från en avlägsen ståthållare eller en diktator. Och vi vet från uppenbarelsen att det är en faderlig närhet som går med sitt folk och ger den lagen som gåva. 

”Ty vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?” 

Vår Gud är närhetens Gud. Det är en Gud som vandrar med sitt folk. Och bilderna under Exodus i öknen – molnet, elden – Gud vandrar med sitt folk. Det är inte en Gud som lämnar de skrivna reglerna och går därifrån. Han skriver, med sin egna händer, föreskrifterna på stentavlorna och överlämnar dem till Moses, men han lämnar inte. Han vandrar med. Han är nära. Vår Gud är en närhetens Gud. 

Och vilket är människans svar? Den finns på Bibelns första sidor. Det är ofta att dra sig undan. Vi håller oss borta från Gud. Han är nära oss. Och vi håller avstånd. 

Adam och Eva gömmer sig från Guds närhet. De skäms. De har syndat, visst, men synden får oss att dra oss undan. Den får oss att inte vilja ha närheten. Och ibland är teologin mest som en domare, och därför gömmer vi oss. Vi är rädda. 

Det andra svaret från människan på denna förfrågan om närhet är…att döda. Döda sin broder. ”Skall jag ta hand om min bror?” säger Kain.

Det är två förhållningssätt som utplånar varje närhet. Människan vägrar närheten till Gud. Människan vill vara Herre över sina relationer. Gud, istället, närmar sig med sårbarhet. Och ju närmare han kommer, desto sårbarare verkar han. 

Det är två förhållningssätt som utplånar varje närhet. Människan vägrar närheten till Gud. Människan vill vara Herre över sina relationer. Gud, istället, närmar sig med sårbarhet. Och ju närmare han kommer, desto sårbarare verkar han. 

När han kommer till oss, för att leva mitt ibland oss, som en av oss, som människa, så gör han sig svag. Och han tar med sig denna svaghet ända in i döden, den mest brutala döden i mördares händer. 

Närheten ödmjukar Gud. 

Gud ödmjukar sig för att leva bland oss, för att vandra med oss, för att hjälpa oss. 

Närhetens Gud talar till oss om ödmjukhet. Det är inte en väldig Gud långt borta. Han är en Gud alldeles nära oss. Som hemma. 

Det här ser vi hos Jesus, Gud som blev människa, ända in i döden, med sina lärjungar. Han vandrar med dem, han undervisar dem, han rättar dem, med kärlek. Vi kan tänka som exempel på Jesus närhet till de ångestfyllda lärjungarna på vägen till Emmaus. De var besegrade. Och han närmar sig långsamt, för att de ska förstå livets budskap om uppståndelsen. 

Vår Gud är nära. Och han ber oss att vara nära, också varandra. Inte att avlägsna oss från varandra. Ja, i det här ögonblicket av kris behöver vi hålla ett fysiskt avstånd för att undvika smitta.

Men under pandemin som vi nu genomlever behöver vi visa denna närhet till varandra ännu mer. Att återuppväcka inombords ett förhållningssätt av närhet mellan oss människor. Vi kan be för varandra. Vi kan hjälpas åt. Det finns många sätt att visa närhet till varandra. 

Varför ska vi vara nära varandra? För att vår Gud är nära oss! 

Han vill vandra med oss i livet. Han är Nästans Gud. Därför är vi inte heller isolerade individer. Vi är Nästan, som i älska din nästa. 

Vi ber Herren om nåden att få vara nära. Inte gömma oss från varandra. Inte två våra händer på det sätt som Kain gjorde och skjuta över problemet på någon annan. Nej, närhet, grannskap, nästan!

För, ”…vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?” 

Översättning: Greger Hatt