"Trons och kärlekens solidaritet" - kardinal Arborelius om femte påsksöndagen

"Det finns naturligtvis ingen konflikt mellan liturgia och diakonia, mellan bön till Gud och arbete för de eftersatta. Tvärtom. Ju mer vi växer in i en äkta och levande relation till Herren, desto tydligare kommer vi också att förstå att han vill använda oss för att bistå de behövande. ”Då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge” (1 Pet 2:5), skriver Petrus. Kyrkan är en gemenskap i Kristus, där vi alla är levande stenar genom vår förening med honom och med varandra.

Den helige Ande ser till att det alltid råder en trons och kärlekens solidaritet mellan de levande stenarna i detta husbygge. Där får vi ömsesidigt understödja varandra både på det andliga och det mer materiella planet. Visst finns det några som mer betonar den andliga solidariteten, liturgia, medan andra mer betonar den materiella, diakonia. Men i grund botten gäller det alltid att se samspelet och samverkan. Det finns många olika kallelser i kyrkan, men de har alltid sin rot i Jesus Kristus själv som säger: ”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större” (Joh 14:12)."

Kardinalens text i sin helhet finns här.