Helgon

För katoliker är helgon personer i himlen som levt ett liv i stor kärlek och moralisk godhet. Ibland är de officiellt helgonförklarade, men de behöver inte vara det.

Alla människor är kallade att bli helgon, det vill säga att vara det som Gud har tänkt att vi ska vara när han skapade oss. Detta är ofta svårt för oss människor, som gärna sätter oss själva i centrum i stället för Gud. Det är därför det är så beundransvärt att någon verkligen låter Guds kärlek och vilja råda i sitt liv, fullt ut. Vi har helgonen som förebilder, kanske kan man till och med kalla dem för våra kristna ”hjältar”. När man läser om helgonens liv är det slående vilken inre glädje som präglar dem, trots många gånger svåra yttre omständigheter. Många av dem är martyrer, som med sitt liv har fått plikta för sin tro.

Vi katoliker tror att helgonen lever hos Gud efter döden och att de kan be för oss direkt till Gud, på samma sätt som vi ber för varandra här på jorden.

Vi katoliker tror att helgonen lever hos Gud efter döden och att de kan be för oss direkt till Gud, på samma sätt som vi ber för varandra här på jorden. Ofta har vi en särskilt nära relation till ett visst helgon, kanske ett helgon vi är uppkallade efter. Han eller hon är som en extra vän i himlen.

Det främsta helgonet är Jungfru Maria, Guds Moder. Andra kända helgon är Lucia, Nikolaus och Franciskus av Assisi. Mest känd i Sverige är nog Heliga Birgitta som levde på 1300-talet. Helgon från vår tid är till exempel Maximilian Kolbe som gav sitt liv i nazisternas koncentrationsläger och Moder Teresa från Calcutta, som fick Nobels fredspris 1979.

 

Helgonförklaring

Det är Gud som gör människor till helgon genom sin nåd, och kyrkan kan inte utnämna någon till helgon. Däremot uttrycker den ibland sin övertygelse om att vissa människor har visat sig vara helgon. Kanoniseringen "gör" alltså inte någon till helgon, utan bekräftar bara vad Gud redan har gjort.

Helgonförklaringar sker i två etapper. Den första kallas saligförklaring eller beatifikation. Nästa steg är helgonförklaring eller kanonisation. Den företas av påven, och den kanoniserade räknas då som helgon av hela kyrkan.

Processen för hur den katolska kyrkan genomför helgonförklaringar har utvecklats och reformerats genom århundradena. Före år 1170 kunde kanonisering ske på stiftsnivå. Sedan 1170 är dock påvens godkännande nödvändigt. Det finns också numera också krav på ett medicinskt verifierbart helande mirakel som ett tecken från Gud att personen verkligen är ett helgon.

 

Processen för helgonförklaring

Det första steget mot en helgonförklaring är, förutom att personen ifråga har avlidit, att det börjar gå rykten om personens helighet. Det är alltså folkets röst, ”vox populi” som påbörjar processen. Därefter startar kyrkans stift på lokal nivå att samla ihop dokument och vittnesbörd. Den lokale biskopen granskar personens levnadsomständigheter och skrifter för att kontrollera att han levt ett oantastligt liv och undervisat en rättrogen lära. I nästa steg gör en panel teologer en utvärdering av kandidaten som sedan presenteras för den Heliga Stolens Helgonkongregation.

De som väntar på att bli saligförklarade får av påven bära titeln "venerabilis"; vördnadsvärd. Det innebär att personen är värd att beundras och efterliknas eftersom deras liv vittnar om en Kristi efterföljelse; de har levt enligt evangeliet och de kristna dygderna. För en saligförklaring krävs ett mirakel, som man kan relatera till den avlidne personens förbön. Det handlar ofta om ett mirakulöst tillfrisknande som är medicinskt oförklarligt. Här är det viktigt att understryka att det är Gud som helar, helgonet medlar. Vid saligförklaring av en martyr krävs inget mirakel.

Saligförklaringen är det första steget i en helgonförklaring, och innebär att en avliden människa kan vördas som helgon lokalt, eller av en religiös orden. Kanoniseringen innebär sedan att vördnaden utsträcks universellt till hela den katolska kyrkan. Kanoniseringen är det sista steget i helgonförklaringen och för den krävs ytterligare ett mirakel som ska ha skett efter saligförklarandet (detta gäller även för martyrer). Johannes Paulus II förenklade 1984 helgonförklaringsprocesserna och minskade antalet mirakel för en helgonförklaring. Det gör att processerna nu går fortare.

 

Vad innebär en helgonförklaring?

Att en person blir helgonförklarad innebär konkret att:

  • helgonets namn skrivs in i förteckningen över helgon (kyrkans kanon)
  • helgonet kan åkallas i kyrkans offentliga böner
  • kyrkobyggnader kan tillägnas helgonets minne
  • mässa kan firas till helgonets ära
  • högtidsdagar firas till helgonets minne.
  • helgonet får framställas på bild med gloria runt huvudet.
  • helgonets reliker placeras i relikskrin och vördas offentligen.