De sjukas smörjelse

De sjukas smörjelse ett av katolska kyrkans sju sakrament. Det ges till svårt sjuka för att de - om Gud vill - ska bli friska igen, för att återfå kraft och styrka och få syndernas förlåtelse. (katoliker betraktar inte sjukdom som en synd, utan förlåtelsen gäller alla de vanliga synder som vi gör oss skyldiga till). Den som är svårt sjuk behöver Guds nåd för att härda ut i en svår situation och inte tappa modet. Sakramentet kan ges flera gånger under livet, och är inte nödvändigtvis kopplat till att man är döende. Kan även ges till någon som är medvetslös, om man kan förmoda att den sjuke vill ta emot sakramentet. Kallas ibland felaktigt "sista smörjelsen".

Dygd

Ordet dygd (latin virtus) hänger ihop med att duga. Att vara dygdig är släkt med att vara duglig eller duktig. Dygder är positiva mänskliga egenskaper. Redan i antiken talade man om att det finns fyra huvuddygder (kardinaldygder), nämligen vishet, mod, måttfullhet och rättrådighet. Till dem har sedan den katolska kyrkan lagt de tre teologiska eller teologala dygderna: tro, hopp och kärlek; de kallas så därför att de förutsätter en särskild nåd från Gud.

På 1700-talet var dygd ett levande ord i svenskan, men redan under 1800-talet sjönk det i värde till nollpunkten. Att vara dygdig är numera snarast att vara mesig och oföretagsam. Den som är odygdig är däremot sprallig och påhittig. Detta är något helt annat än i engelskan, där virtue också betyder kraft och styrka. I det katolska språket vill vi i dag återvinna ordets ursprungliga mening genom att använda det utan att bry oss om vad andra lägger in i det. Det är nämligen ett viktigt ord som vi inte kan vara utan. Att vara kristen innebär inte bara att avhålla sig från synder utan framför allt att visa positiva karaktärsegenskaper, något som Jesus ständigt återkommer till i sin förkunnelse. (Källa: Beskow, P: Katolskt ABC, Veritas Förlag 2008)