Tisdag den 20 februari

Läsning                                                                                                                    Jes 55:10–11

 

Så säger Herren: Liksom regnet och snön faller från himmelen och inte vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det också vara med ordet som utgår ur min mun: det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till.

 

Responsoriepsalm                                                                              Ps 34:4–7,16–19 (R. 18)

 

R. Herren räddar de rättfärdiga ur all deras nöd.

 

Lova med mig Herren,

                      låt oss med varandra upphöja hans namn.

Jag sökte Herren, och han svarade mig,

                      och räddade mig ur all min förskräckelse. R.

 

De som skådar upp till honom strålar av fröjd,

                      och deras ansikten behöver inte rodna av blygsel.

Här är en betryckt som ropade, och Herren hörde honom

                      och räddade honom ur all hans nöd. R.

 

Herrens ögon är vända till de rättfärdiga

                      och hans öron till deras rop.

Men Herren vänder sitt ansikte mot dem som gör det onda,

                     han vill utrota minnet av dem från jorden. R.

 

Herren hör, när de rättfärdiga ropar,

                      och räddar dem ur all deras nöd.

Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta

                      och hjälper dem som har en bedrövad ande. R.

 

Lovsång                                                                                                                       Matt 4:4b

 

V. Människan skall inte leva bara av bröd,

utan av varje ord som utgår ur Guds mun.

 

Evangelium                                                                                                             Matt 6:7–15

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När ni ber, skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.

                      Så skall ni be: Vår fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

                      Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.«