Söndag den 18 februari

FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN

 

Första läsningen                                                                                                   1 Mos 9:8–15

 

Efter syndafloden sade Gud till Noa och till hans söner: »Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut ur arken. Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.«

                      Gud sade: »Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser.«

 

Responsoriepsalm                                                                                    Ps 25:4–9 (R. jfr 10)

 

R. Herren är god och visar syndarna vägen.

 

Herre, lär mig dina vägar,

                      visa mig dina stigar.

Led mig i din sanning, lär mig,

                      du som är min Gud, min räddare,

                      ständigt hoppas jag på dig. R.

 

Herre, kom ihåg din barmhärtighet,

                      den godhet du alltid har visat.

Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit,

                      tänk på mig i din trofasthet, Herre, du som är god. R.

 

Herren är pålitlig och god,

                      därför visar han syndarna vägen.

Han leder de ödmjuka rätt,

                      de ödmjuka lär han sin väg. R.

 

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 624

 

Andra läsningen                                                                                                  1 Pet 3:18–22

 

Kristus själv dog för era synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han för er orättfärdiga för att leda er till Gud. Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ner och predika för andarna i deras fängelse.

                      De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet. På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, makter och krafter har lagts under honom.

 

Lovsång                                                                                                                       Matt 4:4b

 

V. Människan skall inte leva bara av bröd

utan av varje ord som utgår ur Guds mun.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 1:12–15

 

Vid den tiden drev Anden Jesus ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

                      När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.«