Onsdag den 14 februari

ASKONSDAGEN

 

Första läsningen                                                                                                     Joel 2:12–18

 

Nu må ni vända om till mig av allt ert hjärta, säger Herren,

med fasta och gråt och klagan.

Ja, riv sönder era hjärtan, inte era kläder,

och vänd om till Herren, er Gud,

ty nådig och barmhärtig är han,

tålmodig och stor i mildhet,

och sådan att han ångrar det onda.

Kanske vänder han om och ångrar sig

och lämnar kvar efter sig någon välsignelse,

till spisoffer och drickoffer åt Herren, er Gud.

Stöt i basun på Sion, pålys en helig fasta,

utlys en högtidsförsamling.

Församla folket, pålys en helig sammankomst,

kalla samman de gamla, församla de små barnen,

också dem som ännu diar vid bröstet.

Brudgummen må komma ur sin kammare

och bruden ur sitt gemak.

Mellan förhuset och altaret må prästerna, Herrens tjänare,

hålla klagogråt och säga:

»Herre, skona ditt folk,

och låt inte din arvedel bli till vanära,

till ett ordspråk bland hedningarna.

Varför skulle man få säga bland folken:

‘Var är nu deras Gud?’»

 

Så upptändes då Herren till nitälskan för sitt land,

och han förbarmade sig över sitt folk.

 

Responsoriepsalm                                                                      Ps 51:3–6a,12–14,17 (R. 3a)

 

R. Gud, var mig nådig i din godhet

eller: Var mig nådig, o Gud.

 

Gud, var mig nådig i din godhet,

                      utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.

Två mig väl från min missgärning,

                      och rena mig från min synd. R.

 

Ty jag känner mina överträdelser,

                      och min synd är alltid inför mig.

Mot dig allena har jag syndat

                      och gjort vad ont är i dina ögon. R.

 

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,

                      och ge mig på nytt en frimodig ande.

Förkasta mig inte från ditt ansikte,

                      och ta inte din helige Ande ifrån mig. R.

 

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,

                      och uppehåll mig med villighetens ande.

Herre, öppna mina läppar,

                      så att min mun kan förkunna ditt lov. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 640

 

Andra läsningen                                                                                               2 Kor 5:20–6:2

 

Jag är Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

                      Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. Han säger ju: När stunden var inne bönhörde jag dig, och på frälsningens dag hjälpte jag dig. Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.

 

Lovsång                                                                                                                       Jfr Ps 95:8

 

V. I dag må ni inte förhärda era hjärtan

utan höra Herrens röst.

 

Evangelium                                                                                                    Matt 6:1–6,16–18

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

                      När ni ber, skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

                      När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.«