Tisdag den 9 januari

Läsning                                                                                                                  1 Sam 1:9–20

 

En gång när de hade ätit och druckit i Silo hände sig, medan prästen Eli satt på sin stol vid dörren till Herrens tempel, att Hanna reste sig och i sin djupa bedrövelse började be till Herren under bitter gråt. Och hon gav ett löfte och sade: »Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och tänka på mig och inte glömma din tjänarinna utan ge din tjänarinna en manlig avkomling, så vill jag ge denne åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.«

                      När hon nu länge bad så inför Herren och Eli därvid gav akt på hennes mun — Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och endast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte — då trodde Eli att hon var drucken. Därför sade Eli till henne: »Hur länge skall du bete dig som en drucken? Laga så, att ruset går av dig.«

                      Men Hanna svarade och sade: »Nej, min herre, jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt nu min själ för Herren. Anse inte din tjänarinna för en ond kvinna, ty det är mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala ända till denna stund.« Då svarade Eli och sade: »Gå i frid. Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.« Hon sade: »Låt din tjänarinna finna nåd för dina ögon.« Så gick kvinnan sin väg och fick sig mat, och hon såg sedan inte mer så sorgsen ut.

                      Tidigt följande morgon, sedan de hade tillbett inför Herren, vände de tillbaka och kom hem igen till Rama. Och Elkana kände sin hustru Hanna, och Herren tänkte på henne. Och Hanna blev havande och födde en son, när tiden hade gått. Denne gav hon namnet Samuel, »ty«, sade hon, »av Herren har jag utbett mig honom.«

 

Responsoriepsalm                                                                          1 Sam 2:1,4–8d (R. jfr 1a)

 

R. Mitt hjärta jublar över Herren.

 

Mitt hjärta jublar över Herren,

                      Herren har upphöjt mitt horn.

Min mun öppnas vitt mot mina fiender,

                      jag gläder mig över din hjälp. R.

 

Han bryter sönder hjältarnas bågar,

                      men de stapplande får rusta sig med kraft.

De som var mätta måste ta lega för bröd,

                      men de som hungrade hungrar inte mer.

Den ofruktsamma får föda sju gånger om,

                      men den som var barnrik vissnar bort. R.

 

Herren dödar och gör levande,

                      han för ner i dödsriket och upp därifrån.

Han gör fattig och han gör rik,

                      han slår ner och han reser upp. R.

 

Han upprättar den ringe ur stoftet,

                      han lyfter den fattige ur dyn,

han låter honom sitta bredvid furstar,

                      han låter honom inta en äroplats. R.

 

Halleluja                                                                                                           Jfr 1 Thess 2:13

 

V. Ta inte emot Guds ord som ett människoord

utan som vad det verkligen är: Guds ord.

 

Evangelium                                                                                                        Mark 1:21–28

 

Jesus och hans lärjungar kom till Kafarnaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade. Alla överväldigades av hans undervisning, för han undervisade med makt och inte som de skriftlärda. I synagogan fanns en man som var besatt av en oren ande, och han började skrika: »Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« Men Jesus sade strängt åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Den orena anden ryckte och slet i mannen och gav till ett högt rop och for ut ur honom. Alla greps av bävan och började fråga varandra: »Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.« Ryktet om honom spred sig genast över hela Galileen.