Måndag den 8 januari

Läsning                                                                                                                    1 Sam 1:1–8

 

I Ramataim–Sofim i Efraims bergsbygd levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. Han hade två hustrur. Den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös. Den mannen begav sig år efter år upp från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Silo, där Elis båda söner, Hofni och Pinehas, då var Herrens präster. En dag offrade nu Elkana. Och han brukade ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin andel av offret. Men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän Herren hade gjort henne ofruktsam. Men hennes medtävlerska brukade för att väcka hennes vrede retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. Varje år, så ofta hon hade kommit upp till Herrens hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt ingenting. Då sade hennes man Elkana till henne: »Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så sorgsen? Är jag inte mer för dig än tio söner?«

 

Responsoriepsalm                                                                                 Ps 116:12–19 (R. 17a)

 

R. Dig vill jag offra lovets offer

eller: Halleluja.

 

Hur skall jag löna Herren

                      alla hans välgärningar mot mig?

Jag vill taga frälsningens bägare

                      och åkalla Herrens namn. R.

 

Jag vill infria åt Herren mina löften,

                      ja, inför hela hans folk.

Dyrt aktad i Herrens ögon

                      är hans frommas död. R.

 

Ack Herre, jag är ju din tjänare,

                      jag är din tjänare, en son till din tjänsteflicka,

                      du har lossat mina band. R.

 

Dig vill jag offra lovets offer,

                      jag vill åkalla Herrens namn.

Jag vill infria åt Herren mina löften,

                      ja, inför hela hans folk,

i gårdarna till Herrens hus,

                      mitt i dig, Jerusalem. R.

 

 

Halleluja                                                                                                                    Mark 1:15

 

V. Tiden är inne, Guds rike är nära.

Omvänd er och tro på evangeliet.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 1:14–20

 

När Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.«

                      När han gick utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. Jesus sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, och de lämnade genast sina nät och följde honom. Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes som höll på att göra i ordning näten i sin båt. Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom.