Lördag den 13 januari

Läsning                                                                                             1 Sam 9:1–4,17–19; 10:1a

 

I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Och han var en rik man. Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och stilig man. Bland Israels barn fanns ingen man som var stiligare än han. Han var huvudet högre än allt folket.

                      Nu hade Kis’, Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom. Därför sade Kis till sin son Saul: »Ta med dig en av tjänarna och stå upp och ge dig iväg och sök efter åsninnorna.« Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genom Salisalandet. Men de fann dem inte. Så gick de genom Saalimslandet, men där var de inte. Sedan gick han genom Benjamins land, men de fann dem inte heller där.

                      När nu Samuel fick se Saul, gav Herren honom den uppenbarelsen: »Se, där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.« Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: »Säg mig var siaren bor.« Samuel svarade Saul och sade: »Jag är siaren. Gå före mig upp på offerhöjden, ty ni skall äta där med mig i dag. Men i morgon vill jag låta dig gå. Och om allt vad du har på hjärtat vill jag ge dig besked.

                      Och Samuel tog sin oljeflaska och hällde olja på hans huvud och kysste honom och sade: »Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.«

 

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 21:2–7 (R. 2a)

 

R. Herre, över din makt gläder sig konungen.

 

Herre, över din makt gläder sig konungen,

                      han jublar högt över din hjälp!

Vad hans hjärta önskar har du givit honom,

                      du har inte vägrat honom vad hans läppar begärde. R.

 

Du kommer honom till mötes med lycka och välsignelse,

                      du sätter en gyllene krona på hans huvud.

Han bad dig om liv, och det gav du honom,

                      ett långt liv, för tid och evighet. R.

 

Stor är hans ära genom din hjälp,

                      du skänker honom majestät och härlighet.

Du låter honom bli till välsignelse för evigt,

                      du bereder honom glädje inför ditt ansikte. R.

 

Halleluja                                                                                                                 Jfr Luk 4:18

 

V. Herren har sänt mig

att frambära ett glädjebud till de fattiga

och att förkunna befrielse för de fångna.

 

Evangelium                                                                                                          Mark 2:13–17

 

Vid den tiden gick Jesus längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Levi steg upp och följde honom.

                      När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare, sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?« Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«