Tisdag den 19 december

Läsning                                                                                                      Dom 13:2–7,24–25a

 

I Sorga levde en man av daniternas släkt vid namn Manoa. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. Men Herrens ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: »Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son. Ta dig nu till vara, så att du inte dricker vin eller starka drycker, inte heller äter något orent. Ty se, du skall bli havande och föda en son, på vars huvud ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir allt ifrån moderlivet. Och han skall göra en början till att rädda Israel ur filistéernas hand.«

                      Då gick hustrun in och talade om detta för sin man och sade: »En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och sitt namn lät han mig inte veta. Och han sade till mig: ‘Se, du skall bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, ty gossen skall vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.’»

                      Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Och gossen växte upp, och Herren välsignade honom. Och Herrens Ande började att verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol.

 

Responsoriepsalm                                                                  Ps 71:3–4a,5–6b,16–17 (R. 8a)

 

R. Låt min mun vara full av ditt lov.

 

Var mig en klippa där jag får bo

                      och dit jag alltid kan fly,

ty du har lovat mig din hjälp,

                      du är mitt bergfäste och min borg.

                      Min Gud, befria mig ur den gudlöses våld. R.

 

Du, Herre, min Gud, är mitt hopp,

                      min tillförsikt alltifrån min ungdom.

Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,

                      du har förlöst mig ur min moders liv. R.

 

Jag skall frambära Herrens väldiga gärningar,

                      jag skall prisa din rättfärdighet, ja, endast din.

Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,

                      och än i dag förkunnar jag dina under. R.

 

Halleluja

 

V. O Jesse telning, du som står som ett banér för folken,

inför dig tiger konungar i förundran,

dig tillhör alla jordens folk.

Kom till vår frälsning, träd fram i glans,

o Herre, dröj inte.

 

Evangelium                                                                                                              Luk 1:5–25

 

På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökoffret. Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. Men ängeln sade till honom: »Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.«

                      Sakarias sade till ängeln: »Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.« Ängeln svarade honom: »Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.«

                      Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. När han kom ut, kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum. När dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv: »Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.«