Söndag den 24 december

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT

 

Första läsningen                                                                            2 Sam 7:1–5,8b–12,14a,16

 

Kung David hade inrättat sig i sitt hus, och Herren hade låtit honom få ro för alla fiender runt omkring. Då sade han till profeten Natan: »Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.« Natan svarade: »Gör det du tänker, Herren är med dig.«

                      Samma natt kom Herrens ord till Natan: »Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk, över Israel. Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare, som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.«

 

Responsoriepsalm                                                                         Ps 89:2–5,27,29 (R. jfr 2a)

 

R. Jag vill sjunga om Herrens nåd i evighet.

 

Om Herrens nåd vill jag alltid sjunga,

                      för alla tider göra din trofasthet känd.

Jag säger: Din nåd är befäst för evigt,

                      i himlen består din trofasthet. R.

 

»Jag slöt ett förbund med min utvalde,

                      min tjänare David gav jag min ed:

Din ätt skall bestå för evigt,

                      för alla tider befäster jag din tron. R.

 

Han skall säga: Du är min fader,

                      min Gud och min räddande klippa.

För evigt skall jag visa honom nåd,

                      mitt förbund med honom skall stå fast.« R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 657

 

Andra läsningen                                                                                                Rom 16:25–27

 

Honom som förmår styrka er, enligt mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus — där en hemlighet avslöjas som från tidens början varit outsagd men nu har uppenbarats och på den evige Gudens befallning gjorts känd med hjälp av profetiska skrifter för att alla folk skall föras till lydnad i tron — honom, den Gud som ensam är vis, tillhör härligheten, genom Jesus Kristus, i evighet, amen.

 

Halleluja                                                                                                                       Luk 1:38

 

V. Jag är Herrens tjänarinna,

må det ske med mig som du har sagt.

 

Evangelium                                                                                                            Luk 1:26–38

 

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.« Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.

 

JULDAGEN — KRISTI FÖDELSE

Högtid

 

Julaftons kväll

Nedanstående läsningar används i mässa som firas på kvällen den 24 december i anslutning till Juldagens första vesper.

 

Första läsningen                                                                                                        Jes 62:1–5

 

För Sions skull skall jag inte tystna,

för Jerusalems skull inte tiga,

förrän upprättelsens morgon gryr

och hennes räddning lyser som ett bloss.

Folken skall se din upprättelse,

alla kungar se din härlighet.

Du skall få ett nytt namn,

som Herren själv förkunnar,

du blir en praktfull krona i Herrens hand,

ett kungligt diadem i din Guds händer.

Du skall inte längre kallas »den övergivna«,

ditt land inte längre kallas »den förskjutna«,

utan du skall heta »hon som jag har kär«

och ditt land »den äkta makan«.

Ty Herren har dig kär

och ditt land skall äktas av honom.

Som när en ung man äktar en flicka,

så skall han som bygger upp dig ta dig till äkta,

och som brudgummen gläds åt sin brud,

så skall din Gud glädjas över dig.

 

Responsoriepsalm                                                              Ps 89:4–5,16–17,27,29 (R. jfr 2a)

 

R. Jag vill sjunga om Herrens nåd i evighet.

 

»Jag slöt ett förbund med min utvalde,

                      min tjänare David gav jag min ed:

Din ätt skall bestå för evigt,

                      för alla tider befäster jag din tron.« R.

 

Lyckligt det folk som vet att hylla dig,

                      Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus.

De gläder sig ständigt över ditt namn

                      och jublar över din rättfärdighet. R.

 

»Han skall säga: Du är min fader,

                      min Gud och min räddande klippa.

För evigt skall jag visa honom nåd,

                      mitt förbund med honom skall stå fast.« R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 657

 

Andra läsningen                                                                                      Apg 13:16–17,22–25

 

När Paulus var i synagogan i Antiochia i Pisidien, reste han sig, gav tecken till tystnad och sade: »Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån.

                      Senare upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’»

 

Halleluja

 

V. I morgon skall synden plånas ut från jorden,

och världens frälsare skall råda över oss.

 

Evangelium                                                                                                             Matt 1:1–25

 

Släkttavla för Jesus Kristus, son av David,

som var son av Abraham.

Abraham var far till Isak, Isak till Jakob,

Jakob till Juda och hans bröder,

Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar,

Peres till Hesron, Hesron till Ram,

Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon,

Nachshon till Salma, Salma till Boas, vars mor var Rachav,

Boas till Oved, vars mor var Rut,

Oved till Jishaj och Jishaj till David, konungen.

 

David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru,

Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia,

Avia till Asa, Asa till Joshafat,

Joshafat till Joram, Joram till Ussia,

Ussia till Jotam, Jotam till Achas,

Achas till Hiskia, Hiskia till Manasse,

Manasse till Amon, Amon till Josia

och Josia till Jojakin och hans bröder,

vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

 

Efter bortförandet till Babylon blev Jojakin far till Shealtiel,

Shealtiel till Serubbabel, Serubbabel till Avihud,

Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor,

Asor till Sadok, Sadok till Akim,

Akim till Elihud, Elihud till Elasar,

Elasar till Mattan, Mattan till Jakob

och Jakob till Josef, Marias man;

av henne föddes Jesus som kallas Kristus.

 

Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.

                      Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

 

eller (kortare läsning):

 

 

Evangelium                                                                                                           Matt 1:18–25

 

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.